Sida 232
13. En månskensqväll på Djurgårdsbrunnsviken
sig fram till densamma och till soldaten, som stod derinvid på stranden.
»Är det du, Pil?» frågade han soldaten, i det han forskade noga in i dennes ansigte för att undersöka om det var den rätte, ty madam Storks bref hade gjort honom misstänksam.
»Jo, det är jag, herr doktor,» svarade gardisten; »var så god och stig fram och sätt sig i aktern, så får jag lättare för att stöta ut båten ... kölen här i förn har råkat fast mellan några stenar.»
Axner steg ner i båten och måste med mycken varsamhet klifva öfver sina kappsäckar samt öfriga effekter, innan han kunde komma till aktern. Knappt hade han vändt sig om och tagit plats vid rodret, förrän båten med stark fart stöttes från land, och nu var man ute på det våta elementet. I samma ögonblick båten lemnade land tyckte sig Axner upptäcka skuggan af en person, som ilade upp från samma ställe, der båten legat, och han hörde ljudet af en som sprang på stranden, följande samma riktning som båten. Han vände ansigtet mot land för att, om möjligt, kunna upptäcka den springandes gestalt; men skuggan var, såsom nyss antyddes, på denna sidan så tät, att de skilda föremålen derstädes icke kunde fattas af blotta ögat.
Båten, ehuru framdrifven endast af ett par armar, klöf icke desto mindre vattnet med sådan fart, att det brusade och fradgade framför stäfven, och stränderna, med sina mot månen blänkande paviljonger och terrasser, möttes och försvunno nästan i samma ögonblick.
»Minsann ror du inte som en hel karl,» sade Axner till roddaren.
Denne besvarade de uppmuntrande orden endast dermed, att han rodde ännu ifrigare. Axner såg årbladen kröka sig till bågar för hvarje gång de togo i vattnet.
»Akta du årbladen,» varnade den styrande; »för öfrigt är det alls ingen brådska ... väderleken är den vackraste man kan önska sig den här tiden på året.»
Roddaren tycktes icke gifva akt derpå, ty båten fortfor att ila fram med samma, om ej större, hastighet.
»Hör du inte hvad jag säger, din galning?» ropade Axner; »det är ju ingen kapprodd å färde ... sakta på årorna, hör du inte?»
Källa: Project Runeberg ·
