Sida 233
13. En månskensqväll på Djurgårdsbrunnsviken
Axner ropade för döfva öron.
»Du har säkert fått för litet prygel i dina dar, efter du ännu inte lärt dig lyda,» yttrade läkaren förargad.
Båten hade nu lemnat kanalen ett godt stycke bakom sig och befann sig redan midt på öppna viken, hvilken var glänsande och silfverblå som himlahvalfvet. Nu först hvilade roddaren på årorna och lät båten gå med egen fart.
»Jo jo, det kännes väl slutligen på armarne, min gosse,» yttrade Axner; »tag så lagom för dig i början, så räcker det till slutet.»
Ehuru båtens fart, icke längre underhjelpt af årorna, allt mer aftog, fortfor likväl roddaren att hvila på dem.
»Se så, ro nu,» kommenderade styrmannen; »ser du inte, att båten stannar?»
Men årorna ändrade icke sin overksamma, parallela ställning mot vattenytan.
»Är du drucken, eller hvad kommer åt dig?» utbrast Axner, som slutligen förlorade tålamodet; »hvarför ror du inte, karl?»
Årbladen sänktes nu långsamt ner i vattnet; men i stället för att framdrifva båten, backade de, så att båten gick baklänges.
»Vill du leka med mig, din slyngel?» skrek läkaren, resande sig upp till hälften från sin plats; »men jag är för det närvarande alls inte road af lek, skall jag säga dig, din munsjör snus ... inbillar du dig hafva någon af dina supiga kamrater att transportera?»
Ett rått hånskratt skallade från fören af båten, hvilken i detsamma svängde af på ena sidan, så att månljuset, som dittills legat på roddarens rygg, nu kastade sig på hans ansigte och fullkomligt upplyste detsamma.
»Hvad är det? ... Är det inte Pil?» ropade Axner, i det han hastigt böjde sig ned i båten efter sin sabel, som han väntade finna der, men icke fann.
»Inte heter jag så alldeles Pil heller,» svarade karlen i fören; »men att jag är hvass som en pil, det skall ni nog komma att erfara ... ha ha! Så har jag dig då ändtligen i mina klor efter nio års fruktlöst trampande ... satan skall då inte längre gäcka mig! ... Osar det inte redan brändt horn under näsan på dig, din kanalje?»
»Ah! Det är då ni, eländige!» utropade Axner, qväfvande hvarje gnista af förskräckelsen, som ville bemäktiga
Källa: Project Runeberg ·
