Sida 325
20. Stenkorset och blomsterkransen
stenkorset oc'11 blomsterkransen.
325
Axner kysste med rörelse den smekande handen.
»Men jag glömmer att tala om för dig!» ropade hon; »du vet inte, du, så hederlig grefvens bror varit mot oss . . . min gubbe och jag trodde vi skulle få slag af glädje.»
»Hvad då?» frågade Axner orolig.
»I dag fick min gubbe ett bref från grefven, med ett papper uti, som generalen skickat ända från Finland.»
»Ett papper?»
»Deruti generalen, Gud välsigne honom, anslagit en årlig summa af fem hundra riksdaler, hör du, Adolf, fem hundra riksdaler, som min gubbe hvart år får lyfta på Arfvedssons kontor, och som vi få uttaga, så länge någon af oss lefver.»
Axner gick fram och tillbaka på golfvet, icke delande sin fostermoders glädje.
»Och detta allt för din skull, Adolf!» sade hon, följande honom; »du ville inte mottaga något för din egen räkning, skrifver grefven; men generalen, som vet hur mycket du älskar dina gamla fosterföräldrar, ville på något sätt visa sin tacksamhet mot dig ... Men hvarför går du så der?. .. Hvarför blir du nu så ledsen igen?... Nu äro vi ju så lyckliga... nu kunna vi få slå oss i ro, för min gubbe och jag börja bli gamla. .. och det blir någon lindring för dig också, söta Adolf. . . allt har du gifvit oss och behållit ingenting för dig sjelf... Ack, om du visste så glad och lycklig min beskedliga Brundström blef. . . han hoppade på golfvet som ett barn och var alldeles utom sig.. . papperet ligger i byrån, men gubben tog nyckeln med sig, när han gick . . . han är till och med rädd för att släppa dagsljuset in till sin skatt. .. men han kommer snart... du kan inte tro så vackert sigill det var... men, i Guds namn, mitt kära barn, livad tänker du på? ... Du riktigt förskräcker mig?»
Axner stannade, slöt fostermoderns hand i sin och såg henne innerligt i ögonen.
»Ni älsken mig ju båda?» frågade han.
»Herre Gud, så du frågar!»
»Om ni det gören, så skolen ni aldrig begagna er af generalens ädelmod. . . Förstå mig rätt, min ömma, goda mor! . . . Det är inte af högmod, det bedyrar jag, vid Gud . . . men vi få inte mottaga denna summa ... det är något inom mig som uppreser sig deremot, något som jag icke kan
Källa: Project Runeberg ·
