Sida 345
21. Furstinnan
FUliSTINjtaN.
345
»Vet du, jag skulle ha bra god lust att pröfva din armstyrka,» sade den muntre värden.
»Gud bevare herrn för det,» svarade Stork allvarsamt.
Pauli gapskrattade, ty ett dylikt svar till en sädan atlet som Pauli kunde icke annat än väcka omåttligt löje.
»Säger du det?... Se sà, kom du fram bara, min gubbe,» anmodade atleten jätten, »sä får jag se, om jag behöfver taga Gud till hjelp.»
»Hvad skall jag framme att göra?» frågade den senare.
»Jag vill bryta arm med dig.»
»Spar sin arm, herre, för om det är sannt hvad som sägs ute, så .. .»
»Hvad säger man ute?» frågade Axner.
»Jo, man säger, att det blir uppror i Petersburg,» svarade Stork.
»Du är en narr,» sade professorn; »två silfverrubler, om du kan bryta ner min arm.»
»Lätt förtjenta pengar, herre.»
»Jag har gifvit dig på pelsen en gång förut; mins du inte det, fast det var längese'n?»
»Ni hade sabel då, herre, och jag hade ingen,» svarade muraren lugnt; »ett litet barn kan med en knappnål rista märke i den tjockaste ek.»
»Om du inte kommer fram med godo, så släpar jag dig med mig,» sade Pauli, utan att likväl blifva ond öfver murarens infall.
Derefter tog han Stork i axlarne, för att draga honom fram i rummet. Den sköna furstinnans blick hade återgifvit honom hans gamla glada lynne och med detta äfven hans öfvervägande håg för gymnastiska öfningar. Kanske roade det honom äfven att få visa sin vän ett prof på den öfverlägsna kroppsstyrka, som förvärfvat honom ryssarnes beundran, på samma gång hans ståtliga gestalt intagit alla Petersburgs damer. Pauli var nu utomordentligt glad, och när man är mycket glad, så är man vanligtvis också mycket barnslig.
Men huru bastant atleten och öfverläraren vid Rysslands alla fäkt- och gymnastikskolor än fattade om den oöfvade jättens skuldror och hals, så stod icke desto mindre denne qvar på sin plats vid dörren, orubblig som bronsstatyn på granitpiedestalen.
Källa: Project Runeberg ·
