Sida 346
21. Furstinnan
348
laüea.
»Jag måste medgifva,» sade Pauli något förbluffad, »att du är den gröfsta björn, jag någonsin haft att göra med . . . Bror doktor, du har ett helt lifgarde till din uppassning.»
»Jo, jag menar det,» svarade muraren; »men så bed också doktorn, att han inte går ut på gatorna utan att taga sitt lifgarde med sig.»
Dermed lemnade jätten kabinettet.
»Det var en hisklig grobian,» sade Pauli med fortfarande förlägenhet; »den der figuren skulle kunna resa verlden omkring och förtjena pengar blott på att visa sina ben och armar.»
»Du förlorade lusten att bryta arm med honom, tror jag?»
»Dertill behöfdes krafter af en ångmaskin . . . det är ett vidunder till menniska . . . och mot detta vidunder har du i åratal kämpat! . . . Jag begriper inte, bur du lyckats besegra och tämja honom ... följer han dig inte lika troget, som lejonet följde korsriddaren Gottfried i det förlofvade landet!»
»Du kunde inte röra honom från dörren en gång.»
»Nej, jag medgifver det... det var en satans best!»
»Anse dig således aldrig oöfvervinnelig, Pauli! . . . När jag såg din höga, senfulla, af naturen rikt utrustade och af gymnastiska öfningar kraftfullt utbildade gestalt fåfängt anstränga sig för att rubba jätten från dess plats vid dörren, föreföll det mig, som hade jag sett dig kämpa mot ett olycksöde och duka under derför.»
»Du blir allvarsam, tror jag?»
»Och ändå var det blott en fysisk kraft, en menniskas styrka, som nyss trotsade dig, som log åt dig, åt dina krafter och din konst.»
»Men den der karlen är ett undantag bland menniskor . . . han har i kroppskrafter icke sin like, det kan jag bedyra, som pröfvat och besegrat så många. . . Om ban lefvat i Herkules' tider, så skulle hans besegrande blifvit den oöfver-vinnelige halfgudens storverk.»
»Och likväl leder jag honom vid det sköraste band i verlden och utan att jag ens behöfver hålla i bandet.»
»Och detta märkvärdiga band är?»
»En dröm.»
»Ja, det var sannt, det, den der drömmen du talte om för mig i går.»
Källa: Project Runeberg ·
