Sida 365
21. Furstinnan
FUliSTINjtaN.
365
scen. Dessa tvänne gestalter, hvilka i denna stund utmanade hvarandra med straffande, hotfulla blickar, stodo, den ena på den blomsterskiftande kullen af högsta qvinliga skönhet, den andra på den nakna, osmyckade granitfoten af manlig, obefläckad dygd. I detta ögonblick var han skönare än hon, ty sanningen är skönhetens yppersta perla. ,
»Ni har inte slutat än, min fru!» sade han.
»Jo, jag har slutat,» svarade hon, något förvirrad af hans stadiga blick; »det var blott för att säga er de ord ni nyss hört som jag besvärade er med detta möte... vi kunna skiljas nu.»
»Nej, ni har ännu något att tillägga.»
»Intet.»
»Ni vill förskona edra sköna läppar från att bära fram de mörka tankar, som ännu rufva på djupet af er själ.. . jag skall hjelpa er, min furstinna.»
Furstinnan studsade. Det blef nu hennes tur att träffas af bestörtningens åskvigg.
»Ja,» fortfor läkaren, »jag vill låna edra tankar min tunga . . . Ungefär sä här ville ni säga till mig: min herre, ni har smugit er in i mitt palats, för att bakom läkar-konstens ogenomskådliga sköld stöta mordjernet i min gemåls bröst! ... Min herre, ni ville skrifva ett nytt blad i de hemliga gifternas historia! ...»
Den sköna qvinnans nyss knoppade, men ändå så rika barm började våldsamt häfvas och sprängde derunder mången tråd af det skära silkesfloret, hvilket låg öfver Guds skönaste gåfva, som morgonrodnaden öfver skumhöljd våg.
Men udden af den förolämpade mannens blickar och ord hejdades icke af vågens skum; den ville till djupet, ville slå sina hullingar in i hvalarnes och vidundrens ryggar, de onda tankarne, hvilka ofta nog under den skönaste yta tumla om i blodiga lekar på djupet af menniskans själ.
Axner började tala. Det föreföll den stolta furstinnan, som hade pendeln i uret på bronsriddarens arm hämmat sin gång och sfinxernas vattenstrålar hejdat sitt lopp enkom för att lyssna till den bleke, men lugne mannens ord.
Dessa voro orden, men stämman som utsade dem kan icke beskrifvas:
»När jag lemnade Sverige, visste jag icke, att ni befann er i denna stad. Edra egna slägtingar i Stockholm trodde, att ni och fursten redan vid vårens början afrest till Moskva,
Källa: Project Runeberg ·
