Sida 76
4. Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon
76
BAK NEN.
»Far varligt fram, min gosse!» varnade frun, »och akta dig för flere knölar. . . Den som läser måste vara rädd om hufvudet. . . Hör du det?. ..»
»Var obekymrad, mamma. . . Det ska nog gå bra.»
»Laga äfven att du får rätt pä din mössa . . . Brund-ström du, dröj nu inte länge borta i afton, för det är hafre-grynsgröt till qvällen . . . Adjö, adjö!»
Kopparslagaren och hans fosterson lofvade att tidigt vara hemma, hvarefter de gingo.
Man kunde se och höra på allt, att hustrun var den, som hade högsta väldet der i huset. I borgarhus, ja till och med i andra, lider aldrig det gemensamma goda deraf, att en förståndig hustru utöfvar husbondeväldet. Erfarenheten visar och har visat, att slika hushåll alltid stått sig bäst, och en förståndig hustru ställer icke just mannen under toffeln för det; men gör hon det, så gör hon det merendels så fint, att hvarken han sjelf eller andra komma underfund dermed.
Klockan klämtade fyra i Katarina kyrktorn, då Adolf Axner med sin fosterfader stannade utanför porten till det hus, deri han aftonen förut spelat en så betydande rol och hvarifrån han, lik en jagad hare, slutligen hade flytt. Nu stod han åter framför samma port vid sidan af den väldige kopparslagaren, hvilken han så många gånger sett kasta storsläggan med samma lätthet, hvarmed en annan handterar en boll. Han hade således ingenting mer att frukta af murarens näfvar. Men fast han ännu harmades på denne för det han velat prygla honom och det med ett klappträ till på köpet, så ville han honom dock ingenting ondt numera, dels af det skäl, att hämdkänslan icke slår någon djupare rot i ett barns hjerta, dels ock derför, att han ansåg denne genom förlusten af halfva örat redan hafva lidit ett tillräckligt straff.
Hvad murarens hustru beträffade, så tyckte han visserligen att det var synd om den beskedliga madamen, som upptagit honom från gatan och förbundit hans hufvud; men han var missnöjd med henne, för det hon, efter det han genom sin mellankomst räddat henne från den svåraste misshandling, sprungit ut ur rummet och lemnat honom ensam i sticket, utan att sedan fråga efter honom det ringaste.
Källa: Project Runeberg ·
