Sida 77
4. Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon
HALFT ÖRA I STAT,T,ET FÖR TVÅ HIMMELSBLÅ ÖGON. 77
Nej, det enda mål, hvartill han både med hufvud och fötter sträfvade, var två stora himmelsblå ögon. För mindre ögon än så ha stora hjeltar dragit svärdet ur skidan och stora härar massakrerat hvarandra. Ho kan uppräkna alla de kmlor och bomber, sabelklingor och bajonetter, som haft sin arsenal under den emaljerade kupolen af en qvinnas öga? Om det är en sanning, och det är det utan tvifvel, att ingen dödlig beredt jorden så mycket godt och ljuft som qvinnan, så lär det väl icke heller kunna nekas, att ingen stält till så mycket ondt som hon. Men hvarifrån har hon då fått denna allsmäktiga trollstaf, hvarmed hon den ena stunden kallar himmeln med alla dess englar till jorden och den andra besvärjer afgrunden att med alla sina lågor öfversvalla land och sjö? — Hvarför är det för henne en sådan småsak att vid sitt rosenband, af millioner nycker sammanväfdt, fästa oss män, förståndets och kraftens symboler, och sedan obarmhertigt låta oss dingla mellan himlen och afgrunden, tills vi blifvit tunnare än sjelfva den omgifvande luften? Fluru förklara detta?
Det ligger i hennes natur, säger man; men hvaraf består då denna natur? Hvem kan mäta ett haf, som hvarken har botten eller gräns, om man också satte för sina ögon förståndets skarpaste synglas? Hvem kan lita på en våg, som ena stunden vaggar oss så lugnt mot den drömda hamnen, en tom luftbild af lycka och sällhet, och den andra kastar oss vredgad på en klippa? Och ändå ledsnar man ej på att förnya den vådliga seglatsen. Tusen gånger bedragen, vill man äfven blifva det för den tusendeförsta och så vidare. »Ho kan utransaka menniskones hjertan?» utropar profeten. Månne den gudsmannen, när han uttryckte sig så, icke menade »qvinnones» i stället. ■ Det förstås, att vi här icke tala om dessa medgörliga, beskedliga qvinnor, hvilkas själsbotten man finner utan optiska instrument. Vi tala om de »riktigt äkta». Den man, som kan hålla en sådan i tygel, förtjente tvänne lifsens kronor i evighetens land.
Men vi förlora oss i vidlyftigheter, främmande för hufvud-ämnet. Så gör man alltid, när man talar om fruntimmer. — De femåriga ögonen i Stadsgården hade redan förorsakat vår trettonårige hjelte en sömnlös natt. Han tänkte icke mer på Hannibal och Cæsar. För dem hade ju brustna blickar på ett slagfält varit vida kärare än det blixtrande ögonparet
Källa: Project Runeberg ·
