Sida 78
4. Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon
78
BAK NEN.
under en qvinnas panna. Hur kunde ban då längre älska dessa stenhjertan? Deremot fann han det helt naturligt, att Antonius, följande sin flyende Cleopatra, lemnade sin flotta i sticket vid Actium. Så går det. Mer än en hjelte har qvinnan förvandlat till en kruka.
Adolf låg hela förmiddagen öfver sin beskedlige fosterfader med böner att på eftermiddagen vara honom följaktig till Stadsgården, tv medan han sjelf solade sig i de blå ögonen, ville han hafva någon med sig, som kunde hålla de grofva näfvarne på tillbörligt afstånd.
Till stöd för sina böner begagnade han sig naturligtvis icke af de blå ögonen, ty instinkten sade honom, att dessa icke kunde, hafva någon dragningskraft för en menniska, som bankar ihop kopparkittlar och bränvinspannor. Deremot höll han immerfort för dennes ögon murarens grofva näfvar och vågade till och med understundom sticka fram ett tviflande ord, om kopparslagarens kunde uthärda en jemförelse med den förres, både hvad dimensionerna och intensiteten anginge. Handtyerkare i allmänhet och smeder i synnerhet tala mycket om sin styrka och medgifva ingens öfverlägsenhet derutinnan. Kopparslagaren Brundström medgaf, att hofslagaren Ekberg var stark och att hofslagaren Löfgren var ännu starkare — desse ansågos också för de starkaste på sin tid; men när någon sade honom, att Löfgren ensam kunde lyfta upp bakvagnen till det största täckta åkdon som fanns, så svor Brundström på, att han sjelf en gång ensam upplyft en bränvinspanna, hvaruti hela täckvagnen kunnat stå.
På detta sätt lyckades det utan svårighet vår hjelte att öfvertala sin fosterfader. Om stora blå ögon försvaga senan i armen och modet i barmen, så gifva de deremot i ersättning åt hufvudet de diplomatiska strängarne.
»Jaså, det är då här han bor, den der farlige muraren?» frågade kopparslagaren sin fosterson, i det han plirade med ögonen och drog öfverläppen föraktligt upp till näsan för att på detta sätt visa, huru litet han baxnades för ett möte med denne.
»Ja, pappa lilla, derinne på gården . . . bara man går uppför en liten trätrappa.»
»Godt! . . . Men det vore f-n om han skulle vara borta!»_
»Så mycket bättre,» tänkte Adolf, men aktade sig vis ligen för att säga det.
Källa: Project Runeberg ·
