Sida 79
4. Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon
HALFT ÖRA I STAT,T,ET FÖR TVÅ HIMMELSBLÅ ÖGON. 79
De gingo in på gården och uppför den trånga, bristfälliga trätrappan.
»Den der dörren är det,» hviskade Adolf, utvisande en låg, lika bristfällig dörr.
»Vi ska väl knacka på för artighetens skull,» sade kopparslagaren och dängde på dörren med knytnäfven det värsta han förmådde. Derefter öppnade han utan vidare krus och ceremonier dörren.
Midt på golfvet i kammaren stod en qvinna, som betraktade de inträdande med förgråtna ögon. Det var den beskedliga madamen.
Adolf skådade åt höger och venster, på sängen och under bordet, men upptäckte hvarken den store muraren eller den lilla flickan. Detta oroade honom, och han nedslog försagd sina ögon. Men man får icke alltid vara i fred, fast man nedslår ögonen. Vår hjeltes ögon började vända ut och in på sig vid åsynen af ett gigantiskt klappträ, som låg framför hans fötter. Han gaf det en spark, så att det dansade af inåt golfvet och försvann under sängen.
»Ah, den lille herrn!» yttrade qvinnan, torkande sina ögon med förklädet; »han kommer för att söka sin mössa . . . jag har tagit vara på den.»
Hvad frågar den efter en mössa, som har en fin, splitter ny filthatt på nacken och ett par blå ögon i hjertat? Adolf runkade på hufvudet och teg, liksom lian varit rädd för att framställa någon fråga.
Kopparslagaren, som icke heller kunde upptäcka någon grof karl till murare, drog ögonbrynen tillsammans och syntes äfven något förlägen.
»Är det madam,» frågade han slutligen, »som i går hjelpte gossen min tillrätta?»
»Jaså, är herrn far till lilla herrn der?» gaf hon till svar, under det hennes jemförande blickar irrade mellan den äldres grofva, koppärriga anletsdrag och den yngres fina, vackra ansigte, liksom tviflade hon på möjligheten af att kunna plocka astrakaner från qvisten på ett granträd.
»Ja, jag är hans far . .. är det madam som är gift med muraren?»
»Ja, min man är murare . . . jag vet inte om det går an att be herrarne stiga fram och sitta. . . det är så ruskigt och ostädadt här, för i dag har det. . .»
Källa: Project Runeberg ·
