Sida 81
4. Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon
. HALFT ÖRA ISTÄLLET FÖR TVÄ HIMMELSBLÅ ÖGON.
81
sig till Adolf, »möter ni honom någon gång, så fly . . . spring så fort ni kan . . . haf ögonen omkring er hvar ni går . . . stanna aldrig, när ni får se honom . . . om ni är ute och leker med andra gossar, så länk alltid på att han är i grannskapet. . . när ni går hem de mörka aftnarne, så gå aldrig in i porten förrän ni är säker på att ingen står der förut.. . Herre Gud, hvad det gör mig ondt att jag så nödgas förskräcka den raska, vackra gossen! . . . Men jag måste, jag måste det! ...»
»Håhå! Min son förskräcks inte af så'na småsaker... var lugn för det, kära madam 1»
»Min man har svurit att hämnas . . . han ska hålla sitt löfte, för det är de enda löften han håller.»
Adolf hörde knappast hvad qvinnan sade; åtminstone lade han ingenting deraf på sinnet. Han undrade oupphörligen på den lilla flickans bortovaro och ville, så gerna han lefde, vinna upplysning derom; men man håller alltid länge på den fråga, hvarpå man anar ett ofördelaktigt svar.
»Det blef väl f-n till väsen efteråt,» återtog kopparslagaren, »när gossen så der behändigt undkom er mans klor?... Ni fick väl sitta emellan, som vanligt, stackars qvinna? . . . Men det var i alla fall besynnerligt af' er, att ni sprang ifrån min son, när ni visste hurudan er man är, den krabaten!»
»Jag hade ett annat, mycket mindre barn att beskydda,» svarade madamen.
Adolf slog nu först upp sina ögon och fäste dem frågande på henne.
»Jag måste först se det till godo,» fortfor hon; »men hade jag då vetat hvad jag efteråt fick veta, eller att er son förut varit ihop med min man, så hade jag visst inte haft hjerta att springa ifrån honom . . . När jag sedan kom tillbaks med hjelp, så var herrns son borta, Gud ske lof!»
»Vilja slå armar och ben af ett barn för det man fått litet snus i ögonen,» utlät sig kopparslagaren.
»Föreställ sig då, goda herre, hvad han nu skulle vilja göra,» var hennes svar.
»Men det var sannt, det,» inföll herr Brundström, »madam nämnde det lilla barnet. . . hvar är den lilla flickan?... Det ska ju vara det sötaste knyte till barn!»
»Ack ja, hvar är hon?» kom nu ändtligen Adolf fram med sin fråga.
Flickan i Stadsgården. fi
Källa: Project Runeberg ·
