Sida 82
4. Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon
82
BAK NEN.
»Hon är inte mera här,» svarade qvinnan med en suck så sorglig, att till och med kopparslagaren, ehuru obekant med de blå ögonens allmakt, genomträngdes deraf.
»Inte mera här . . . hvar är hon då?» frågade han.
»I morse bar jag bort henne.»
»Hvart?»
»Till den som hon tillhörde, den som har större rättighet till henne än jag.
»Hvem?»
»Det kan jag inte säga.»
»Kan inte?»
»Jag får det inte.»
»Det var emellertid bra för barnet. . . det var mycket hederligt gjordt af madam, för madam hade säkert mycket betaldt för flickan?»
»Ja, jag hade mycket betaldt, men ännu mera glädje . . . jag har haft henne ända se'n hon kom till verlden ... Hon kallade mig för mamma,» tillade hon med en stråle af glädje i sin blick.
»Ni har inga egna barn?»
»Nej... jag hade ett som dog . . . men när jag hade lilla Lalla vid bröstet, så tyckte jag det var detsamma som mitt eget.»
Denna qvinna var således ej en af de »riktigt äkta», som vi nyss påpekat. Hon var en af dessa, hvilkas själsbotten man finner utan lod, hvaruti derför en man tror sig utan fara att drunkna kunna sticka båda benen för att uppsparka bottnen och derigenom uppgrumla det klara elementet, hvaruti solen skulle hafva älskat att skåda sin bild. Hvem vet derför så noga, om ej de »riktigt äkta» enkom blifvit skapade till ett syndastraff för oss män, som vanligtvis äro lika starka mot de svaga, som svaga mot de starka?
Kopparslagaren kände sig djupt rörd. Fostersonens sinnesstämning behöfver icke beskrifvas. Att till den olycklige älskaren tala om den förlorade älskarinnans engla-egenskaper är detsamma som att gjuta olja i elden. Man kan aldrig göra en sådan herre större tjenst, än när man talar det som är raka motsatsen.
»Hur länge har ni varit gift med honom?» frågade kopparslagaren med mycken vekhet i rösten.
»Sju år, herre!»
»Ar han gammal, er man?»
Källa: Project Runeberg ·
