Sida 1
Förord
FORORD.
Det är alltid vanligt att likna en bok vid en person, och det är äfven en gammal sed att börja en bok med ett långt förord, ehuru man mycket sällan håller något långt tal, när man presenterar en person. Om denne, eho han må vara, tänker man så här: han får tala för sig sjelf. Hvarför icke tänka det samma, när man framlägger ett nytt pennalster? Visserligen veta vi väl, att etiketten fordrar att man skall anföra någon sorts ursäJd för den bok, hvarmed man framträder, men hvad tjenar det i alla fall till i en tid, som oombedt öfverser med snart sagdt hvilken förseelse som helst. För öfrigt har det väl ännu aldrig hänclt att någon, vid presenterandet af en person, ansett sig böra bedja om ursäkt för dennes tillvaro här i verlden. Förstå oss rätt: vi mena blott att man ])ör göra den der liknelsen emellan boken och personen så fullständig som möjligt.
Men vi känna redan i luften att någon, kanske mången, skall göra den fullt befogade invändningen att de hundra åren, som vi här velat skildra, omfatta ofantligt mycket mer än cle händelser, vi berört, och att derför boken såsom seklets historia är mycket ofullständig.
Här tarfvas således en förklaring. Kort och godt lyder den sålunda: det har icke varit vår mening att skrifva en sådan historia. Vi vilja till och med vara uppriktiga nog att bekänna det vi icke skulle kunnat det, äfven om vi velat. Det nittonde seklet är alldeles för stort för oss. Dessutom stå vi alla detsamma alldeles för nära för att kunna se det i hela sitt omfång och bedöma det i enlighet med dess fulla värde. Om ett hundra år kommer, hoppas vi, någon som ställer de två tusen seklerna i vederbörlig rangordning, då naturligtvis den tid vi kalla vår kommer att torna som ett
(1)
Källa: Internet Archive ·