Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

SOCIALISTPARTIET I TYSKLAND. 651

skapade kejsardömet. Karl Mars hade framlagt den nya lagen för de tyska arbetarne, men det var La Salle som förklarade den. Marx skref så lärdt, att äfven de lärde hafva svårt att förstå honom i många stycken; La Salle deremot lyckades att med sin mera enkla, lifliga och poetiska framställning af samhällsfrågorna åskådliggöra dem för den klass de gällde. Detta hans verk började 1862, då han också, såsom en af de förnämsta ledarne, var med vid bildandet af nyssnämda parti, som sedan dess gått fram med stormsteg, anfördt af sådana män som Bebel, Liebknecht, Vollniar och andra. Se här med hvilken fart rörelsen gripit omkring sig ibland folket. År 1871, då det tyska kejsarriket bildades, kastade socialdemokraterna 123,975 röster; 1874 hade deras styrka stigit till 851,952 röster; 1877 till 493,288 och äro vid detta lag, 1892, 1,500,000, medan deras representanter i kongressen äro till antalet 35. De hafva hållit två stora kongresser, den ena i Schweitz 1880, den andra i Köpenhamn 1883, vid hvilket tillfälle partiet lade i dagen större enighet och harmoni än vid den första stora sammankomsten, och det visade sig äfven då, att Amerikas tyskar med betydliga summor bidrogo till sakens framgång i fäderneslandet.

För att bryta den socialistiska blomman i sin knopp, gick Bismarck tidigt i författning om de strängaste åtgärder emot rörelsen. Så undertrycktes alla deras tidningar och förbjöds försäljningen af alla deras böcker, Äfven församlingsrätten vardt dem förnekad, och den hotellvärd, som beträddes med att hafva upplåtit ett rum för dem, underkastades dryga böter och fängelsestraff.

Myndigheterna gjorde dock snart det rönet att detta undertryckningsförsök icke hade önskad verkan. Låga arbetslöner, höga skatter, sysslolöshet, nöd, lidande, elände — se der förhållanden, som gåfvo socialismen berättigande. Styrelsen insåg sitt felsteg och förändrade taktik, i det den började fala om lifassurans för arbetarne och andra dylika välmenta, men naturligtvis betydelselösa förslag, allt för genomskinliga för att medföra något resultat. Då tillgreps den sista förtviflade åtgärden: regeringen upptog i sitt politiska program en del af socialisternas mera milda reformgrundsat-