Sida 321
3. 1809 års statshvälfning
TREDJE KAPITLET
Pressens vanmakt. — Gustaf IV Adolfs oförmåga. — Han blir föremål för en sammansvärjning. — Han arresteras, afsättes och landsförvisas. — En blodlös revolution. — Sveriges stormaktstid förbi. — Prins August väljes till tronföljare. — Karl XIII. — Fersens mord. — En svensk löjtnant utser en ny tronföljare. — Riksdagen i Örebro.
Vi, som sitta i de konstitutionella rättigheternas och pressfrihetens tid och land, kunna undra, huru det var möjligt för en konung sådan som Gustaf IV Adolf att på eget bevåg, så att säga, föra ett helt rike och folk till yttersta randen af ett sådant bråddjup som det, hvarest Sverige nu stod.
Två då rådande förhållanden förklara saken: hans egen stora lagliga makt och pressens lagliga vanmakt. Han hade allt att säga, pressen intet. Ibland folket, hvars eget hjerta slog hörbart af sorg för den kris, hvari en besinningslös konung hade fört det, funnos många utmärkte män, som, om de blott haft tillfälle att göra sina meningar kända och gällande, kunnat förebygga den of van skildrade faran. Men då kungen var nästan lika suverän som han var galen och då pressens män icke hade fri- och rättighet att ofPentligt yttra annat än det som tronen gillade och godkände, inse vi ju lätt, hur absolut omöjligt det var att utan rent våld åvägabringa andra förhållanden i ändamål att rädda riket.
. Och denna utväg tillgreps. En sammansvärjning kom till stånd, som hade till uppgift att arrestera och afsätta konungen. Denne, som hade blifvit underrättad om hvad som var i görningen, stod just i begrepp att af resa från Stockholm för att förena sig med en i Skåne liggande, honom trogen trupp, då Karl Johan Adlercreutz jemte några andra oanmälde inträdde i hans rum på slottet och förbjödo honom att resa. Under den villervalla, som då uppstod, lyckades han
321
Källa: Internet Archive ·