Sida 121
3. Det fransk-tyska kriget och Napoleons fall
TREDJE KAPITLET.
Napoleon varder opopulär. — Hans olyckliga utrikespolitik. — Krimkriget. — Den spanska tronföljdsfrågan. — Han förklarar Tyskland krig. — Hans arme i dåligt skick. — Tyska härar infalla i Frankrike. — Metz och Bazaine. — Sedan-affären öppnar vägen för tyskarne till Paris. — Kommunisterna i den franska hufvudstaden. — Napoleon afsättes. — Konung Vilhelm låter kröna sig till det förenade Tysklands kejsare å fransk mark. — Hur det franska folket bär sin motgång. — Frankrikes närvarande inre tillstånd.
Är 1866 yttrade Napoleon att vissa oroliga sinnen inom hans rike önskade forcera mera frisinnade reformer. Han bad dem afstå derifrån och ej tänka på några konstitutionella åtgärder, utan åtnöja sig med att dryfta och behandla sociala och moraliska sjjörsmål, hvilkas lösning vore egnad att befrämja allmänhetens väl. Men dessa sinnen — landets andliga kärna — togo icke denna fina vink ad notam, utan fortsatte sina fria rörelser till dess Napoleons femtonåriga despotism började antaga en mildare form. Men det hade nu gått så långt att inga små eftergifter i denna elfte stund hjelpte. Folket hade tröttnat och ledsnat på honom. Visserligen hade han låtit införa åtskilliga ekonomiska förbättringar, men hans egenmäktiga framfart i andra afseenden hade börjat undergräfva hans popularitet. Dertill kom, att hans regering nu kostade folket mer än någon annan gjort. Hans utrikespolitik hade dessutom varit olycklig; hans intriganta väsen hade trädt i dagen, hans små komplotter uppenbarats. Det oaktadt tolererades han ännu. Men han måste göra något att försona sina fel, tyckte man. Han hade hjelpt till att göra Italien till en storstat. Nu såg man Tyskland slå omkring sig och intaga den ena provinsen efter den andra. Det hade ryckt Schlesvig-Holstein från Danmark och från Österrike. Snart
121
Källa: Internet Archive ·