Sida 103
1. Frankrike
FÖRSTA KAPITLET.
Frankrikes öde efter Napoleons fall. — Monarkerna försöka att återföra landet till tillståndet före revolutionen. — Den bourbonska ättens dom. — Louis Phillip och hans tid. — Louis Napoleon framhåller förgäfves sina valspråk. — Louis Phillip tiyr ur landet. — En folklig interimstyrelse.
Sedan vi i föregående kapitel i korta drag tecknat det allmänna europeiska tillståndet under tidehvarfvets första skede^ återstår nu att till särskild behandling upptaga de olika kulturländerna för att redogöra för deras inre förhållanden jemte de fredliga reformer, som från tid till tid sedan revolutionsperioden omdanat samhällena och förbättrat folkens lägen.
Vi börja återigen med Frankrike. Nästan hvarenda. europeisk nation hade haft en hand med i spelet vid Napoleons besegrande, och derför se vi hans land efter Waterloo-affären hemsökt af elfvahundratusen utländska soldater: preussare, österrikare, spanjorer, britter, belgare, italienare, bäjrare, ungrare, svenskar, saxare, hannoveraner. Alla dessa skulle födas på det besegrade och våldgästade landets bekostnad, hvarjemte en krigsskadeersättning af trehundra millioner dollars skoningslöst utkräfdes af det hjelplösa folket. Återstoden af Napoleons armé upplöstes, medan en utländsk truppstyrka om 150,000 man under Wellingtons befäl qvarblef i fem års tid för att värna den franska dynastien emot annars möjliga nya anfall.
Louis XVIII var i sitt sextionde år, då han besteg den tron, som Napoleon måste utbyta emot fångenskapen på St. Helena. Hans styrelse blef af ren nödvändighet bister och bitter. De sysslolösa soldater som hade kämpat under Napoleon kunde naturligtvis på inga vilkor försona sig med den
103
Källa: Internet Archive ·