Sida 340
6. Konservatism och liberalism i fejd med hvarandra
SJETTE KAPITLET.
Karl Xllirs död. — Karl Johan bestiger tronen. — Hans konservatism. — Olika meningsflockar. — 1830 års politiska stormar. — Lare Johan Hierta och Aftonbladet. — Pressen i allmänhet. — Folkuppfostriugen, — Pressen under censur. — Anders Lindeberg dömes till döden. — Crusenstolpe på fästning. — Vidgade vyer af lifvet. — Studentrörelsen.
Karl XIII afled den femte Februari 1818 och efterträddes genast af Karl XIV Johan, förstlingen af den dynasti, som ännu herskar i gamla Sverige.
Folket väntade mycket af honom. Han var högt begåfvad, hade samlat rik erfarenhet, var djerf, egde idéer, ville vara popalär och hade såsom liberal vunnit namn och rykte på den franska republikanismens slagfält. En bättre utrustad man att föra Sverige framåt på de frisinta reformernas stråt hade man näppeligen kunnat utse. Så tänkte man, när han såsom tronföljare beträdde svensk jord. Nu hade kronan satts på hans hjessa och s]piran i hans hand, nu kunde han visa, livad han dugde till och livad han ville.
Den nye konungen valde den för honom sjelf säkraste och beqvämaste vägen, den konservativa. Framstegsmännens förhoppningar kommo på skam. Den genomgående principen i hans tjuguåtta års långa styrelse blef att bevara det bestående utan alla förändringar. Han var vid tronbestigningen femtiofem år gammal. Lärde sig derför aldrig Sveriges språk, och kunde på grund deraf icke komma i någon närmare beröring med det egentliga folket. Hans enda omgifning, de ende som han förstod och som förstodo honom voro medlemmar af öfverklassen, hvars hjerta heller ingalunda slog för några reformer, som inneburo utsträckt frihet och vidgade rättigheter. Tronen blef för honom en sorts hvilstol, och att bibehålla sig
340
Källa: Internet Archive ·