Sida 35
4. Charlotte Corday
FJERDE KAPITLET.
Charlotte Cordays hem. — Hennes personlighet. — Hennes förtviflade beslut. — Hon begifver sig till Paris och uppsöker Marat. — Hon dödar honom. — Hennes häktning och ransakning. — Hon dömes till döden. — Skalden Chenier. — Adam Lux. — Skalden Klopstock vid hennes graf.
Vid en gata i den lilla staden Caen i Normandie stod år 1798 ett gammalmodigt hus med grå murar, dem regnet afsköljt och tiden genomfårat med djux3a sprickor. Detta hus kallades le Grande Manoir. Upp till öfre våningen ledde en spiraltrappa Tvänne fönster, hvars åttakantiga rutor voro infattade i blyramar, kastade en svag dager öf ver trappan och . de stora tomma salarna. En melankolisk och hemlighetsfull prägel hvilade öfver gård och hus.
I detta hus lefde en qvinlig afkomling af den store franske tragikern Pierre Corneille. Skalderna, säger en stor fransk författare, äro af samma börd som hjeltarne, emedan emellan dem finnes ingen annan skilnad än tanken och handlingeno Anden är densamma. Vidare: qvinnan är slägt med skalden — entusiastisk som han. Hon är således äfven befryndad med hjelten och hon eger hans mod och handlingskraft. Hos qvinnan äro alltså förenade poesi, hjeltemod och kärlek.
Nå, sådan var åtminstone Charlotte Corday, nu 24 år gammal. Hon var skön som den unga våren och skär som den första snön, I anletsdragen lyste allvaret och i hjertat brann kärlek till allt livad lifvet egde upphöjdt. Grannariie hyste en nästan vidskeplig vördnad för henne. Bländade af hennes renhet och måhända påverkade af hennes stora själ, trodde eller kände de, att hon var någonting mer än de.
En sådan qvinna kunde ej annat än hysa den djupaste afsky för våldet, som hon nu såg x5<?rsonifieradt i Marat.
85
Källa: Internet Archive ·