Sida 34
3. Septembermorden
34 ETT HUXDKA AR.
flera dagar. Festvinet blandades bokstafligen med blod ocli med — krut.
Sådana voro Septemberdagarna i Paris 1792.
Om dem, som utförde blodsdåden, är ingenting annat att säu-a än att de voro samliällets drägg. De tre stora franska orden frihet, jeynlikJiet och hrödraskap hade ingen moralisk betydelse för dem. De vältrade sig i blod såsom svin vältra sig i smuts, emedan det var naturligt för dem. Men på samma gång, som vi uttala denna sanning, måste vi i tankarna lemna }'um för en annan, den, att denna folkklass, som visst icke inskränkte sig till den franska liufvudstaden, utan förekom i hela Frankrike, var icke republikanismens vare sig brodd eller frukt, utan de monarkiska missförhållandenas sjelfva blomma. Den hade sprungit upp i förtryckets jordmån, seklers systematiska orättvisa hade danat sådana sinnen. Alltså: må ingen på grund af dessa dåd bryta stafven öfver den franska republikanismen, utan fast hellre deri se huru hemsk den samhällsordning är, som i sig icke inrymmer annat än privilegier åt några få och ingenting annat än pligter och skyldigheter åt massan.
Men revolutionens ledare, de borde liafva kunnat handla med mera hänsyn till moral och mensklighet. Deras misstag, om det icke var ett brott, bestod deri, att de skilde sedlighetsbegreppet från förnuftet, känslan från tanken. Den statskonst, som höjer sig öfver samvetet, dömer sig sjelf till — ett afgrundsdjup. Ingenting är stort, ingenting rätt, ingenting nyttigt, som ej på samma gång är sedligt. Och ingenting är naturligtvis sedligt, som ej är förnuftigt, d. v. s förenligt med den hos alla förnimbara gudomliga ingifvelse, som, om den får råcla, styr tanke och hjerta i äfven de mest kritiska ögonblick,
^ ^ ^ ^%¥^ ^ ^ ^ ^^%
Källa: Internet Archive ·