Sida 181
9. Den orientaliska frågan och 1877 års rysk-turkiska krig
NIONDE KAPITLET.
Hvad är den orientaliska frågan? — Ryssland och det fransktyeka kriget. — Ryssland och Turkiet. — Krig dem emellaa. — Turkiska skändligheter mot de kristna. — Krigets fortgång. — Fästningen Plovna. — Turkiet besegras och styckas. — Bulgarien blir lialft sjelfständigt. — Östra Rumelien en ny stat. — Rumänien och Serbien få större frihet. — Maktjem vigtsfrågan.
Den orientaliska frågan, som hela detta århundrade stått, mer eller mindre framskjuten, på dagordningen i den Europeiska politiken, underlag till en betydlig del makternas sammandrabbning 1854 och har alltsedan dess fortfarit som en sorts half hemlig orsak till den osäkerhet, h varm ed den så kallade europeiska freden sutit och än sitter på sin tron.
Med denna fråga förstå vi den, som angår Rysslands ständiga och oaflåtliga sträfvan att utbreda sitt välde i sydlig riktning, d. v. s. till orienten, östern, Indien, dit vägen går öfver Turkiet, hvars hufvudstad. Konstantinopel, moskoviten önskar göra till sin andra hufvudstad och Svarta liafvet till en rysk insjö. Denna omständighet, vi mena denna den ryska politikens tendens, förklarar hvarför Europas vestmakter, som hata den turkiska halfcivilisationen lika mycket som Ryssland gör det, likväl alltid ställa sig på Turkiets sida gent emot Ryssland, då detta rike gör min af att vilja taga ett nytt steg (det har tagit många) i "orientalisk'' riktning. En hemlig eller underförstådd öfverenskommelse tyckes råda emellan dessa makter, nämligen den, att Ryssland icke ensamt skall tillåtas att afgöra Turkiets slutliga öde utan att de sjelfva hafva lika mycket att göra med saken. Förr eller senare kommer detta rike (Turkiet) att störta in som en byggnad, hvars väggar anfrätts af torröta, och då hafva vi litet hvar rätt till ruinerna, resonera de. Det motstånd de bjödo Ryss-
181
Källa: Internet Archive ·