Sida 438
5. Central-Amerika
FEMTE KAPITLET.
Central-Amerika. — Folk och civilisation. — Ursprungligen spanska kolonier. — Hur Central-Amerika berördes af den franska revolutionen. — De fem staterna förklara sig sjelfständiga. — En Central-Amerikansk union. — Den brister. — Justo Rufino Barrios. — Hans manifest 1884. — De fem republikernas inre tillstånd. — Framsteg och odling.
Med Central-Amerika förstå vi de fem små republikerna Guatemala, Honduras, San Salvador, Nicaragua och Costa Rica.
Namnet antyder läget, som är i midten eller centern af den vestra jordlialfvan, förenande dess norra del med dess södra. Mer beliöfver icke sägas här i fråga om nämda staters geografi.
Hvad folket och civilisationen vidkommer, så vet nu litet livar, att denna del af Nya verlden så väl som den södra i början legat under spanskt välde, livadan språket ännu är spanskt, li vilket äfven kan sägas om folket, ehuru det under århundradenas lopp blandats med andra raser, isynnerhet den indianska, landets ursprungliga, hvadan det är ett temligen blandadt blod, detta sydamerikanska, som så ofta brusar upp i revolutioner och andra våldsamma rörelser.
Dessa fem stater, hvarom nu är fråga, tillhörde Spanien såsom kolonier ända upp till början af detta tidehvarf och fortforo såsom organiserade delar af samma rike ett par årtionden till. För den sjelfständighet, de åtnjuta i dag, ha de på visst sätt Napoleon Bonaparte att tacka. Det hade alltid funnits ett mycket välgrundadt missnöje emot Spanien i dessa dess kolonier, dem moderlandet behandlade ungefär som England behandlade sina nordamerikanska kolonier. Till följd liäraf var harmonien emellan dem (de Central-Amerikanska kolonierna) och Spanien allt annat än den bästa vid tiden
438
Källa: Internet Archive ·