Sida 618
7. "Den gamla goda tiden" och den nya
616 ETT HUNDRA AR.
Följande af Fredrik författade poem kan ju anses berättigadt till ett rum i detta kapitel.
Det bodde förr på Svithiods jord
En mäktig kämpaätt,
Som aldrig svek sitt gifna ord,
Men kräfde ut sin rätt.
Den drack sin kraft ur hembryggdt mjöd
Och faran djerft den spetsen bjöd.
På lång och vådlig ledungsfärd
Den ätten gerna drog,
Och då på hjeltevis med svärd
Den halfva verlden slog;
Den andra halfvan slog den med
Förvåning efter nordisk sed.
Den tiden är förbi. Ej mer
Är målet för hans lopp
Att på en dag få rifva ner
Hvad tusen år byggt opp.
Ej mer han drar från land till land
Att sticka grannens hus i brand.
En annan tid har kommit med
Ett annat lopp och mål.
Der förr det var den tappres sed
Att slå sig fram med stål,
Vill han i dag med vett och ljus
Förebara sitt och andras hus.
När fordom krigisk göte kom
Som gäst till Tiberns strand,
Skalf hela Europa som
Ett rof i härjar"ns hand.
Och Roma, sjelf minsann ej blid,
En vikingdust fick kännas vid.
Nu gäller götens ledungsfärd
Columbi land, och här
Han dana vill den nya verld,
Som i sitt sköte bär
En framtid ljus som Valhalls sal
Och mensklighetens ideal.
Källa: Internet Archive ·