Sida 320
2. Sverige i ett farligt läge
320
ETT HUNDRA AR.
Välan, under Gustaf Adolfs styrelse hade östersjöprovinserna glidit ur Sveriges händer, Sveaborg fallit utan slag och det värderika Finland ryckts från dess sida, och ändå var icke olyckans mått fullt, ännu fanns det en annan större fara, som hotade landet. Dess hela existens såsom sjelfständigt rike vardt satt på spel. Det emellan Ryssland och Danmark ingångna förbundet emot Sverige skulle nu, våren 1809, uj)- penbara sig på ett annat sätt. Tre olika ryska härar skulle infalla i Sverige — en öfver Torne elf, en annan öfver Qvarken och den tredje öfver Åland. Samtidigt skulle en dansk här öfvergå Öresund, hvarifrån vintern hade fördrifvit den engelska flotta, som der stått på vakt. Aldrig hade Sverige sett så mörka moln samlas vid sin horisont, aldrig hade det känt sig så vanmäktigt, aldrig så förtvifladt. Det nya seklet hade kommit med allt annat än löften om lycka och frid till gamla Sveas folk. Hurudan skulle den dag blifva, hvars morgon kom med åskor och moln?
Källa: Internet Archive ·