Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

652 ETT HUNDRA ÅR,

Ber i ändamål att bryta motståndets skarpaste udd. Fåfängt! Inga plåsterlappar, inga halfmesyrer hjelpte. Försoningen uteblef, och socialdemokratien står än i dag på sin ursprungliga grund, förhoppningsfull, lifskraftig och frimodig.

I Frankrike gör rörelsen mindre politiskt väsen af sig, ianske derför att detta lands mera fria statsförfattning lemnar den mindre motstånd. Men allting tyder på, att den vidgar sin terräng och vinner allt djupare försänkningar äfven der, h var est den ju eger sin vagga.

I England hör man mera sällan talas om socialister. Men dess yrkesföreningar, många, stora och starka, egentligen bildade såsom skyddsvärn emot penningemakten, öfvergå dock mer och mer till någonting mera. De varda agressiva. Det mål, de närma sig, är "arbetets konfederation", hvarmed ingenting annat menas än arbetets öfverhöghet i samhället — och det är socialism.

Hvad vilja Förenta Staternas arbetare med sina "leagues", "unions" och "societies" i tusental? Ingenting annat. Jemförelsevis få bekänna sig vara eller tro sig vara socialister, men den väg de vandra och de metoder de använda, föra dem oemotståndligt in uti socialismens läger. Och hvar-, för? Låt oss se:

Det onda, som alla länders arbetare börjat bekämpa, kan icke sägas ligga hos en viss klass, utan i ett visst tillstånd eller en viss ordning. Med andra, tydligare ord: Om kapitalet såsom den absoluta makten i det industriella samhället ligger hos A och B eller hos C och D, det gör precis detsamma, ty det är icke personen, som förorsakar trycket — det är systemet, det gällande skicket, som spelar denna absoluta makt i händerna på kapitalets egare, sak samma hvilka de äro.

Detta "system" kalla vi individualism, hvarmed vi förstå den enskilda individens tvång att i hvarje annan individ se en motståndare eller medtäflare. Under detta system måste det alltid råda ett industriellt krig eller, rättare sagdt, ett sorts hundslagsmål, hvarunder de starkaste och argaste individerna handskas illa med de svagare och beskedligare. Den oundvikliga följden är, att mängden af menniskor stannar i ett