Tillbaka Read Runeberg

Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

Originalsida 126
Originalsida 126
Originalsida 126
Originalsida 127
126–127

Sida 126

3. Det fransk-tyska kriget och Napoleons fall

126 ETT HUNDRA AR.

jättesteg i riktning mot Paris. Bazaine försökte att slå sig ut från sin äfventyrliga ställning, men vardt i båda fallen slagen, först vid Rezonville ocli sedan vid Gravelotte, då lian tvangs att draga sig tillbaka med hela sin styrka under fästets kanoner, der en belägringsliär om 160,000 man höll honom instängd till dess hungern tvang honom att kapitulera, medan två andra tyska arméer förföljde franske mar-skalken McMahons trupper, hvilka omringades vid staden Sedan den förste September 1870. På de kringliggande höjderna, som kommenderade staden och fransmännens position, sprutade eld och död ur 500 tyska artilleristycken. Slagtningen pågick förbittradt på båda sidor i flera timmars tid. McMahon hade vid början träffats af en bombskärfva och omöjliggjorts för allt vidare deltagande. Napoleon, lika nöjd om han fick lefva eller dö,, qvarblef midt i tumultet till dess att den sista gnistan af hopp hade försvunnit, då han lät hissa den hvita fredsflaggan, hvarpå han skickade general "Wimpfen att uppgöra kapitulationsvilkoren. Dessa voro nu här desamma som de vid Appomattox, då Lee kapitulerade åt Grant: ovilkorlig kapitulation. Åttiotre tusen fransmän måste nedlägga vapen såsom den öfriga delen af arméen måst göra vid Metz.

Nu låg vägen öppen till Paris, dit segertåget genast vändes. Men parioarne hade ej förr inhemtat nyheten om Napoleons fall och fångenskai3 än de formligen afsatte honom och förklarade Frankrike för republik. Den nya styrelsens första beslut var att bjuda den anryckande fienden allt möjligt motstånd. Några dagar senare stod den tyska arméen med segerglänsande vapen vid den franska hufyudstadens portar. I medvetandet om sin öfverlägsna styrka bombarderade den icke Paris, utan beslöt att låta den oundvikliga hungerns pilar göra, hvad bomberna annars skulle gjort. Parisarne höllo ut i fyra månaders tid, i det de uppehöllo lifvet med att slagta och äta sina djur - — sak samma af hvad slag de voro. Den trettionde Januari 1871 kom dagen då det gällde att dö af hunger eller kai^itulera. Man beslöt sig för det senare och in tågade nu genom Are de Triomphe de germaniska härarne och togo staden i besittning. Men vistelsen der vardt icke lång, emedan fredsuppgörelse snart gjorde slut på occupatio-

Källa: Internet Archive ·