Sida 131
3. Det fransk-tyska kriget och Napoleons fall
STATERNAS INRE STRIDER. 181
belåten med förhållandena, som de nu äro, icke emedan de äro republikanska, utan emedan han känner sig tämligen säker i sin rätt. Han försummar icke gerna att rösta och lär då icke låta leda sig blindt af vare sig den katolske presten eller den "praktiske politikern." Fransmannens "la gloire," d. v. s krigareära, är åtminstone icke den franske bondens, ty han älskar freden så högt som någon och slåss icke, förr än han blir tvungen dertill. Stadsbefolkningen har en helt annan natur: ytlig, rörlig, lidelsefull.
Det antages nu jiå goda grunder, att de forna franska dynastierna, hvilkas lemningar ännu ligga strödda på stränderna af det haf, der den politiska revolutionens stormar gått fram, äro döda, om ock icke jordade. Intet monarkiskt försök att utbyta presidentstolen mot en tron bör kunna lyckas hädanefter. Det nu rådande folkväldet är just vid detta lag myndigt (21 år gammalt) och kan förväntas att med omsorg vårda den frihetsskatt det eger.
?^5«f-*
Källa: Internet Archive ·