Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

STATERNAS INRE STRIDER. 141

begäran." Ifrån den dagen var det slut med all fransktysk vänskap, och från samma stund daterar sig det hat och den afund som kulminerade i 1870 års krig, hvarför vi redogjort i ett föregående kapitel.

Sålunda har Tyskland, som vid Napoleon Bonapartes framträdande bestod af flera hundra små och osammanhängande stater, på det senaste lialfva seklet förvandlats till Europas största och starkaste makt, tack vare den bismarckska politik, som icke skydt något offer för realiserandet af den der enhetsidéen, på hvars altare folket tvungits att lägga ofantliga skatter: personlig frihet, mödors frukt och understandom vanlig folkrätt. Skall det månne för all framtid behålla livad det sålunda med vapenmakt underlagt sig? Skall ingen annan makt störa dess frid? Är nu dess rätt såsom ett folk i öfverensstämmelse med den sedliga lagen så noga afvägd, att det icke behöfver oroa sig med tanken på en möjlig hämd?

Kanhända så, ehuru det är svårt att lära sig inse, hvarför detta skulle vara händelsen, då det icke finnes någon sedlig lag, som bestämmer en nations geografiska gränser. Elsass-Lothringen greps på den grunden, att det fordom (200 år tillbaka i tiden) tillhört Tyskland. Men var då icke denna tidrymd tillräcklig att häfda området såsom fransk mark, då dertill dess egna invånare afskydde att blifva återförenade med Tyskland.

Allt våld varder hämnadt i sinom tid. Genom allianser och fördrag med andra makter torde Tyskland för evärdeliga tider kunna stå brandfritt, så att säga, emot den franska elden. Men hvari ligger det monarkiska maktmissbrukets borgen för, att det också skall bestå det prof, hvarpå de inre social-ekonomiska rörelserna sätta det? Tyskland kan ännu trotsa Frankrike. Med Österrike och Italien på sin sida och med England på afstånd såsom hjelpen i farans stund kan det äfven trotsa Kyssland. Men den kejserliga politik, som förvandlat landet till en soldatkasern, har sin farligaste fiende i social-demokratin, som går fram med stormsteg inom det af militärdespotismens hand konsoliderade riket, i hvars riksdag den nya lärans representanter höja sina djerfva röster.