Sida 143
4. Preussen och tändnålsgeväret
FEMTE KAPITLET.
Österrike under kejsar Frans envälde. — Hans efterträdare Ferdinand. — Folket fordrar större frihet. — Ungerns förtryck. — 18i8 års revolution. — Regeringen lofvar reformer, men sviker sina löften. — Frans Joseph intager tronen. — Nya resningar. Louis Kossuth. — Ryssland inskrider till förmån för tronen. — Allmänna politiska framsteg. — Österrikes inre tillstånd.
Den, som önskar frihet och folkrätt, måste ovilkorligen stundom känna djup smärta vid anblicken af den despotism, det ryska riket företer. När och huru — så frågar man sig — skall detta råa czarvälde upphöra och folket få det politiska andrum, som andra folk fått? Frågan lemnas obesvarad, ty man ser inga verkliga tecken af någon rysk emancipationsakt i detta afseende — och just derföre lider man hvarje gång czarismen sätter sin jernskodda häl på nationens nacke.
Men hvarför förtvifla? Hvad Ryssland är nu, voro andra mera "civiliserade" länder för blott ett hälft århundrade sedan. Österrike, till exempel, som vill vara ett kulturland, hvad var det så sent som anno 1848? Ingenting annat än ett rike med en regering efter den oinskränkta despotismens hjerta och sinne. På Österrikes tron satt i 42 års tid (1798 — 1885) Frans den andre och utöfvade en makt lika allsvåldig och förtryckande som den någon rysk czar innehaft. Han tillät ingen tal- och tankefrihet inom sitt lands gränser. Den strängaste press-censur utöfvades. Hvarenda bok, hvartenda blad, som kom utifrån, vardt noga undersökt, på det att ingenting skulle insmugglas, som komme att rubba den Ijufva friden för honom, som satt på tronen. För samma ändamål vidmakthölls äfven ett öfver hela landet förgrenadt hemligt polisväsen, på det att minsta försök till en resning i tid skulle kunna upptäckas och med ens i blod förqväfvas. I ett tal till
143
Källa: Internet Archive ·