Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

152 ETT HUNDRA ÅR.

are styrelse, än de någonsin hade haft, och gaf alla ett på rättvisa grundadt system af borgerliga lagar, medan han lofvade att med tiden bilda en politisk union, som skulle omfatta hela den italienska rasen.

Men denna vackra föresats omintetgjordes genom Napoleons plötsliga fall, ty när Wienerkongressen företog sig att utplåna hans verk och återföra förhållandena till deras gamla esse, vardt Italien förvandladt till j)recis hvad det var, då Napoleon kom, såg och segrade.

Despoter kunna lägga band på det fria ordet, men aldrig på den fria tanken. De kunna också beröfva ett folk friheten, men icke frihetskärleken. Italien kunde af de i Wien församlade potentaterna dömas att återgå till söndring och förnedring på det att några en gång krönta hufvuden skulle återfå sina små kronor med allt annat dithörande, men det var dem omöjligt att ur italienarnes hjertan förjaga den en gång tända frihetsgnistan, hvilken fortfor att brinna som den vulkaniska lågan under lavabädden. Idéen om ett enigt Italien och åtrån efter detta mål tog för tillfället form i ett öfver hela landet utbredt hemligt föreningssystem, till hvilket en hel million af landets intelligente män hörde. År 1820 gjorde de sitt första försök att bryta de monarkiska fjettrarne, men möttes af österrikiska bajonetter och förfelade sitt mål. Österrikes örn höll sina klor i Lombardiet ännu 25 år. På Neapels tron satt kung Ferdinand och förfor med sina undersåtar precis som det föll honom in — torterade dem ibland för bristande lojalitet och röfvade dem ibland på deras egendom för att kunna föra lysande kunglig stat.

Kom så 1848 års franska revolution med nytt hopp och mod till italienarne såsom det hade kommit till ungrarne och andra folk. Hela Italien stod vapenrustadt på några veckor, färdigt att slå ett väldigt slag för sin frihet. De från landet förvisade hjeltarne och patrioterna möttes åter på italiensk mark. Den ädle Mazzini kom från sin engelska tillflyktsort, och Garibaldi skyndade sig hem från Sydamerika. Andra fosterlandsvänner, grånade af ålder och bekymmer, kommo från andra håll. för att skuldra vid skuldra med unga studen-