Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

190. ETT HUNDRA AR.

fejd med hunnernas ättlingar, hvilkas horder för en tid kastades tillbaka. I medlet af det femtonde seklet var det Konstantinopels öde att intagas af dessa turkar. Med denna nya position till bas för sina operationer eröfrades den ena staten efter den andra. Grekland, Serbien, Bosnien, Albanien och en större del af Ungern lades under turkiskt välde. En turkisk här belägrade till och med Wien. Öfver alla eröfringar regerade sultanen både såsom verldslig och andlig furste. Allt motstånd mot hans vapen tycktes vara alldeles fruktlöst.

Men med året 1571 kom vändpunkten i denna stams hittills endast af segrar utmärkta historia. Venedigs, Genuas och Spaniens förenade flottor mötte och slogo den turkiska vid Lepanten. Från den händelsen daterar sig det ottomanska rikets gradvisa förfall. Ungern räddades ur dess våld, andra kristna stater började återtaga sina provinser. Polackarne slogo det gång på gång, och slutligen fick det i Kyssland den oförsonlige fiende, som icke gifver sig någon ro, innan det drifvit hunnerna tillbaka till deras asiatiska hem och utplånat Turkiet från den europeiska kartan.

Turkarne, hvarmed vi nu förstå hunnerna, kommo, som vi sett, såsom eröfrare till de herrliga och rika europeiska nejder, de i dag besitta. I detta af seende äro de således lika de flesta andra nationer, ty nästan alla hafva, liksom muhamedanerna, med eld och svärd utbredt, om ej sin tro, så åtminstone sitt välde. Men det egendomliga med turkarne är, att de i ett hälft årtusende qvarhlifvit såsom eröfrare. Andra folk som underlägga sig grannstater eller hela raser, pläga med tiden blanda sig med dessa såsom till exempel England, der nu ingen social eller politisk skillnad finnes emellan saxare, romare, skandinaver och normander, hvilka tillsammans bildat den engelska nationen. I Turkiet deremot har den hunuiska eller tartariska rasen hela tiden varit den dominerande och såsom "hundar" betraktat de andra, i synnerhet de kristna. De medförde en hatets religion, som derför genast kom i konflikt med den kristna, som är kärlekens. Muhameds lära gynnar icke folkupplysningen. I de få turkiska skolor, som finnas, ses inga skolböcker. Koran (Muhameds bibel) innehåller allt j som de anses böra veta. Lättja är ett af turkens mest