Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

200 ETT HUNDRA ÅR.

gjorde den stora sköna Jaxastes-dalen till ett lätt rof. Läsaren erhåller ett bättre begrepp om vidden af dessa ryska eröfringar genom upplysningen att czarens välde har trängt sig 800 eng. mil i vestlig riktning, d. v. s. in uti Euroj)a, 450 mil närmare Medelhafvet och 800 mil i riktning mot Sverige. I Asien har det framskjutit sina förposter till Afghanistan, d. v. s. 1,000 mil närmare Indien och på blott 800 mils afstånd från det område, hvaröfver den brittiska flaggan svajar.

Under denna tingens ordning började i Europa den meningen komma till heders att Ryssland var oemotståndligt och att det icke skulle gifva sig någon ro förrän det lagt hvarenda vestmakt under sin spira och dermed för sig sjelft förverkligat den dröm, som var Napoleons, Och på ett sådant slutresultat af de ryska vapnens segerrika marsch framåt i alla väderstreck trodde ryssarne sjelfva starkare än några andra, hvilket förklarar hvarför de trotsade både England och Frankrike, då de började det för dem olyckliga Krimkriget. Den då regerande czaren Nikolaus hade, i motsats till Peter den store, lärt sig förakta alla vesterns ideér och institutioner. Trogna och lydiga undersåtar var hvad han önskade, sak samma hur de för öfrigt hade det. All odling och förfining var motbjudande för denne äkta ryss, som i ändamål att så mycket säkrare kunna hålla främmande inflytande ute från sitt halfbarbariska rike förbjöd fortsättandet af det påbörjade jernvägsbyggandet. Han föraktade alla fredliga idrotter och ansåg sitt lands stora gudagifna sändning vara att förhöja de ryska vapnens glans.

Hur det gick för czar Nikolaus och hans vapenglans på Krim liafva vi redan sett och behöfva nu endast tillägga att hans aggressiva politik dermed för en tid öfvergafs, hvilket vardt för Ryssland så mycket lättare, som den gamle despoten dog, medan kriget pågick, och efterträddes af den mera upplyste och humane Alexander. Nikolaus hade munkaflat pressen och så godt som helt och hållet undertryckt tidningslitteraturen. Under Alexanders mildare regim återuppstod den, och det med en sådan fart, att ej mindre än sjuttio nya tidningar sågo dagen på ett års tid endast inom städerna Moskva och St. Petersburg. Den frigifne pressen vardt häf-