Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

208

ETT HUNDRA AR.

vid leken och lemnade hela det indiska fältet fritt åt England, som med ens kom i full besittning af Bengalen med trettio millioner invånare. Detta inträffade år 1757. Innan seklets slut hade detta bolag af engelska krämare (vi mena det ostindiska kompaniet) vuxit i vidd och makt till den grad, att det hade stora härar och flottor till sitt förfogande och bestämde hela rasers öde. Den ena indiska ängden efter den andra lades till det redan intagna området, som snart nog omfattade hela Indiens förnämsta delar. Men dessa engelska köpmän förstodo sig icke på att handtera en provins så fördelaktigt som ett stycke siden eller ett parti elfenben, hvarför England "i tidens fullbordan" (1798) skickade markisen af Wellesley till Indien för att ställa de nyvunna länderna i större harmoni med Englands finansiella intressen. Med andra ord: hela det brittiska folket vardt ett ostindiskt kompani med uppgift att så mycket bättre kunna förvalta sina "pund."

Wellesley gjorde nu mycket riktigt "business" af den indiska afPären. Han svängde sitt svärd med kraft, så att han snart hade förvandlat ett antal sjelfständige indiska prinsar till engelska vasaller. Och efter det engelska svärdet kom den engelska vågskålen, ty Englands årliga nettobehållning af detta företag steg med ens från sju till femton millioner pund sterling. Sjuttiofem millioner indier hade nu förvandlats til] brittiska undersåtar, tack vare dessas, som det vill synas, lammlika fromhet. När slutligen de brittiska vapnen hade hunnit Himalaya-kedjan, ansågs en "naturlig och betryggande gräns" hafva uppnåtts och Englands indiska rike vara fullkomnadt. Det omfattade nu ett område lika stort som hela Europa med undantag af Ryssland och skänkte en årlig inkomst af 31 millioner pund sterling. Från sjuttiofem millioner hade invånarantalet stigit till ett hundra nittio millioner, fyra hundra mindre stater med femtio millioner invånare oberäknade. Sådana dimensioner hade det Ostindiska kompaniet antagit anno 1855.

En halfcivilisation hade härigenom mött ett halfbarbariskt samhällstillstånd, eller låt oss säga, att Englands raffinerade råhet (snikenheten) hade mött och slagit Indiens mera naturliga råhet (okunnigheten). Och nu skulle Indien civiliseras