Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

210 ETT HUNDRA ÄR.

Dessa och andra dylika reformåtgärder utgjorde icke desto mindre lika många intrång på den braminska " samvetsfriheten" och tjenade icke till att skapa eller befästa något ömsesidigt förtroende emellan den segrande och besegrade rasen. Verkliga maktmissbruk uteblefvo heller icke på den brittiska sidan, ty huru skulle man utan våld kunna tvinga sin civilisation på folk? På grund liäraf vardt det mycket lätt för de afsatta indiska furstarne att ingjuta hat och missnöje hos braminerna. Med tiden (1857) utbröt detta i det förskräckliga sepoy-upproret, en af vårt tidehvarfs hemskaste händelser. Englands indiska ordningsmakt, om vi så få kalla dess här derstädes, bestod till största delen af infödingar, nämligen sepoyer, hvilkas antal var 230,000 emot 45,000 engelska soldater. För en tid hade det märkts, att dessa sepoyer börjat visa sina brittiske officerare allt annat än aktning. De knotade emot vissa tjenster och vägrade ibland att utföra andra. I Maj nyssnämda år utbröt det länge anade upproret, i det att några sepoy-regementen dödade sina officerare jemte nästan alla der boende engelska personer. En liknande scen uppfördes kort derpå i Delhi, der den detroniserade monarken höjde sin gamla fana. Innan månadens slut hade tjugu andra militärposter följt det revolutionära exemplet. Vid Cawnpore begicks då ett ohyggligt brott af sepoyerna. Ett antal af desse, ledde af höfdingen Nana Sahib, började belägra Cawnpore^ som försvarades af en general Wheeler och trehundra européer. Bombarderingen pågick i tjugu dygn, då Wheeler kapitulerade med vilkor, att hans folk skulle tillåtas att omolesterade utrymma platsen. Men de hade knappt hunnit till sina båtar, förrän en häftig artilleri- och musköteld öppnades mot dem från alla sidor, så att halfva antalet dödades på fläcken. Under tiden hade qvinnorna och barnen, 206 till antalet, gjorts till fångar i ett stort rum, der de höllos förvarade i aderton dygn. På den adertonde dagen inkommo fem med sablar beväpnade sepoyer, hvilka nu började att genomföra ett det hemskaste dåd, som vårt slägtes annaler veta att förtälja,, i det de nedhöggo hvarenda person, qvinnor och barn utan undantag, hvarpå de utsläpade de sönderhackade varelserna och kastade dem i en djup brunn. Detta var en handling af