Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

264 ETT HUNDRA ÅR.

börjat blomstra på ett sätt, som var alldeles obekant för den gamla? Det fria arbetet gör södern fri i anda ocli sanning. Dess ofantliga natur-resurser utvecklas långt snabbare och dess moraliska kult får en helt annan prägel.

Medan detta verk pågår ibland söderns "öfverlägsna" ras, stiger den såsom underlägsen ansedda till en allt högre och högre andlig nivå, i och hvarmed den fullständigt bevisar ohållbarheten af den ofta anförda satsen att negern icke eger intellektuell utvecklingsförmåga. Det var blott ett par år efter inbördeskrigets slut som vi se honom i kongressen, der en Bruce, en Reveils, en Rapier, en Rainey och en Lynch hafva lyst såsom talare. Frederick Douglas, en ur slafveriet flyktad neger, vann före krigets utbrott verldsrykte för sin oratoriska förmåga, då han såsom agitator anföll styggelsen, och efter kriget har han innehaft vigtiga politiska embeten, I sydstaternas lagstiftande församlingar tjenstgöra ständigt färgade män, många med mycken merit. Läroverks-professorer, andra lärare, prestmän och jurister finnas många bland denna ras I korthet: under de nya förhållanden, som vårt tidehvarf medfört, går södern sin framtid till mötes lugnt och i medvetande om en förut okänd inre kraft.

Men sannt som detta är om södern, är det dock sannare om norden, hvars framsteg under dessa fredens trettio år varit sagolika. Landets befolkning, som var trettiotvå millioner år 1860, hade stigit till trettioåtta millioner 1870, till femtio millioner 1880 och till öfver sextio millioner 1890 Med undantag af Ryssland är den nordamerikanska rej^ubliken jordens folkrikaste stat, med mindre vi taga det asiatiska Kina med i räkningen. Hela verlden skattar åt Förenta Staterna, Från det fria England och det despotiska Ryssland, från det isiga Skandinavien till det soliga Italien komma menniskor i tusenoch hundratusental till Amerikas gästvänliga stränder. Den öfvervägande delen af dessa invandrande européer hafva stannat i nordstaterna, som i denna mening omfattar hela den vida vestern ända ut till Stilla liafvet. Medan slafveriet pågick, var det ju alls icke värdt för frie arbetare att söka hem och sysselsättning i södern, och sedan förblef i många år tillståndet der sådant, att ingen främling vågade sig dit. Vestern