Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

IQ ETT HUNDRA AR.

hände då? Det första steget till den verldsomhvälf vande re. volution, som kort derpå följde, togs af de franske landtmännen, hvilka löste den gordiska knuten med att förklara sig fria' och oberoende af de andra båda stånden. Bönderna sleto sig helt enkelt ifrån presterna och adelsmännen, i och hvarmed de förkunnade, att de och inga andra nu vore den nationella församlingen. Om sant eller ej, det kan nu icke bestämdt afgöras, men det påstås emellertid, att denna den franska underklassens epokgörande handling vidtogs på tillstyrkan af amerikanaren Thomas Jefferson, som då i egenskap af kolonisternas ombud uppehöll sig i Paris. Nog af, ett oöfverstigligt svalg mellan det franska folket och dess 'förtryckare var härmed bildadt. Louis XVI, som nu satt på tronen, förnam ett politiskt jordskalf i samma ögonblick. Förskräckt af hvad som händt, befalde han först de tre stånden att hålla gemensamma sammankomster och sedan att möta särskildt, men då ingendera af dessa befallningar åtlyddes, gjorde han en dygd af nödvändigheten och beordrade de två högsta stånden att draga sig tillbaka och lemna fältet fritt, åt folkrepresentanterna. Nu jublade Paris. Folket hade vunnit en stor seger. En revolution hade genomförts utan blod, sade man. Men kungen och hans vänner (de i sina förhoppningar gäckade "öfverklasserna"') tänkte annorlunda, och hvad de tänkte, visade sig snart, då i Juli månad samma år (1789) 30,000 soldater med 100 artilleristycken slogo läger emellan Paris och Versailles. Församlingen anhöll hos kungen, att han skulle bortkommendera militären. Han svarade med att låta trupperna marschera genom Paris. Hans mening var naturligtvis att med denna demonstration Ingna. sinnena och komma de upproriske på andra tankar. Men han hade missräknat sig, ity att effekten gjorde sig förnimbar på ett alldeles motsatt sätt. Folket blef ursinnigt och beslöt genast att bjuda våldsamt motstånd. Det första beslutet gällde bildandet af en försvarsarmé. Beslut och handling, alltid ett hos qvinnan, äro också ett hos mannen i den stora farans stund. Fyrtio tusen frivilliga anmälde sig på en enda dag. Men ehuru det var godt om j)^ti'ioter, var det likväl ondt om vapen. Sådana gjordes nu af nästan hvilket tillhygge som helst: knifvar och