Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

298 ETT HUNDRA AR.

de enskilda staterna följt exemplet i sina författningar genom att der betona vigten af denna samvetsfrihet, men ehuru ingen stat kan sägas hafva upprättat någonting deremot stridande, hafva likväl somliga i vissa fall föreskrifvit vilkor, som förtjena att bemärkas. Vermont och Delaware förklara i sina författningar att livar je '"denomination" bör vidmakthålla någon sorts gudstjenst, och särskildt nämner Vermonts grundlag att sabbaten skall helighållas. Sex af de södra staterna päbjuda att ingen, som ej tror på ett högre väsen (a supreme being) skall innehafva offentligt embete. Jemte dessa stater hafva vi Pennsylvania och Tennessee som förklara ovalbar till embete den, hvilken icke tror på Gud och ett lif efter detta, der straff och belöning utmätes. I Maryland och Arkansas få ej sådana ens uppträda som vittnen. Dessa förhållanden kunna af somliga anses såsom försök från dessa staters sida att blanda sina aflPärer med religionens, men naturligtvis inser läsaren allt för väl att de icke i minsta mån ingripa i kyrkornas fri- och rättigheter, skulle de också på sitt sätt såra materialistens känslor. På detta område, vi mena samvetsfrihetens, har således den amerikanska republiken icke kunnat göra några framsteg på dessa hundra år, ty statens fäder lemnade icke rum för något sådant steg, de togo sjelfva steget fullt ut. Deremot har kyrkan såsom institution inom sig sjelf haft en hel liten verld för förkofringar af allehanda slag och ej minst med hänsyn till fördragsamhet, som icke var en af hennes utmärkande dygder i begynnelsen. Det puritanska kyrkvälde, som föregick demokratien, led icke af någon för långt gången grannlagenhet vid behandlandet af "otrogna, affällingar, nonkonformister och kättare." I Ny-England var kyrkan i sina första dagar till sinnelaget sådan, att hon från medborgerliga rättigheter utestängde den, som ej förenade sig med henne, d. v. s. ingick såsom medlem i någon församling. Kongregationalism eller frikyrksystemet var förherskande och hade hvarken nåd eller rätt för katoliker, baptister, qväkare och andra, hvilka alla behandlades strängt och orättvist. Det var icke förrän 1818 som Connecticut, i sin då antagna nya konstitution, förklarade alla sekter lika inför staten, i och hvarmed allt statsunderstöd för kyrkan upphörde. I Massa-