Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

310 ETT HUNDRA AR.

vi också ihågkomma att det var en förmyndareregferinp: som nu, under Gustaf IV :e Adolfs minderårighet, ledde landets öden. Hertig Karls förmyndareskap skulle väl icke hafva gällt någon annan än den unge kronprinsen, ehuru han, påverkad af den konservative Gustaf Adolf Reuterholm, utsträckte det öfver hela folket.

Vi inkomma nu på det område, som utgör föremålet för vår lilla öfverblick, nämligen det nittonde århundradets. På den svenska tronen tinna vi Gustaf III:s son, Gustaf IV :e Adolf, som kröntes .den 8 April 1800. Aret förut hade Napoleon lyckats svinga sig upp till förste konsul, hvilket för en man med hans förmåga var liktydigt med envåldsherskare i sådana tider som den franska revolutionens. Tre år senare tog han steget fullt ut, i det han med makten förenade titeln; han lät utropa sig till kejsare. Som han dessförinnan hade åvägabragt en tämligen allmän fred, började nu de skakade europeiska staterna känna sig lugna och förhoppningsfulla. Men lugnet; liksom skenet, bedrager stundom. I stället för ett allmänt lugn kom en allmän storm, under hvilken de europeiska statssystemen nästan fullständigt omstörtades. Troner ramlade och hela verldsdelen skalf der Napoleon for fram i sitt oemotståndliga segerlopp. Till hans många öfriga motståndare skulle nu äfven sälla sig Sverige, hvars unge monark hade fattat ett så djupt afsky för korsikanaren, att han förbjöd all införsel af fransk litteratur till Sverige. Gustaf Adolf var i Baden, då Napoleon der begick nidingsdådet att tillfångataga och afrätta en medlem af det franska konungahuset, den unge prinsen Enghien. Detta hade tändt ett outsläckligt hat hos den unge monarken, hvilken dessutom hyste den fasta öfver tygeisen, att Napoleon var den mörkrets furste, hvarom skriften talar. Han behöfde alltså icke öfvertalas att förena sig med de andra monarkerna, då desse beslöto att bjuda Frankrike spetsen. Emot sina rådgifvares varningar slöt han förbund först med England och sedan med Ryssland. Den sålunda bildade trippelalliansens uppgift skulle vara att fördrifva de napoleonska trupperna ur Hannover och Holland. Han sjelf skulle leda det i sanning maktpåliggande företaget. Men i stället för att gripa verket an med deu