Sida 314
2. Sverige i ett farligt läge
314
ETT HUNDRA AR.
så var det detta år. Pommern, den sista af stormaktstidens sunnanhafseröfringar, var förloradt, Finland, den gamla förmuren mot öster, hade fallit, moderlandets egna gränser hotades från alla håll, och öfver Ålands haf hade vintern slagit en brygga, stark nog att föra Eysslands härar in i sjelfva hjertat af Sverige."
Så långt kommo de dock icke, men det måste hafva känts obehagligt nog för Sveriges invånare att veta, det en ansenlig moskovitisk truppstyrka hade gått öfver Östersjön till Åland.
GUSTAF IV :E ADOLF.
De i Finland infallne ryssarne påstodos hafva utgjort 60,000, men lära i verkligheten icke hafva öfverstigit 20,000. Eröfringsförsöket hade nämligen företagits under förhoppningen om framgång mera med ryska rubler än med kulor och krut. Den ryske anföraren för dessa marodörer (de hade inträngt utan föregående krigsförklaring) var en Buxhövden, hvars betecknande taktik var att utfärda och låta kringströ proklamationer, hvari han ifrigt uppmanade invånarne att underkasta sig det ryska väldet. Af folk och soldater bemöttes
Källa: Internet Archive ·