Sida 316
2. Sverige i ett farligt läge
316 ETT HUNDRA AR,
lopp sjelfve de anfallande och vunno sin första seger. Den björneborgska skara, som här med sitt blod aftvådde en del af den skam, detta ständiga återtåg hade fäst vid en af de tappraste och ädlaste härar som någonsin trampat nordisk jord, anfördes af Karl Johan Adlercreutz. I sina "Fränrik Ståls Sägner" skildrar den store skalden Runeberg i glödande och grij)ande toner hela detta finsk-ryska fälttåg, och det är om Adlercreutz bedrift på ofvannämda fält han talar med dessa ord:
"Ett ögonblick, och se, hans eld har bredt sig ut,
så långt ditt öga hinner, skönjes branden.
Hans ilbud flyga, nya sändas hvar minut,
och skaror svänga om, som skyndat bort förut,
och Hertzens bataljon har stormat stranden.
Sprängdt är hvart hinder för dess segerlopp,
en mäktig här i hjertat genombruten,
och Åbos kämpar skynda mot den opp,
och Gripenberg för fram sin Tavasthus'ska tropp
med högt hurra, i täta leder sluten."
Se desse män! Von Essen djerf, vid svärdet van,
med Heideman och Ramsay vid sin sida,
se hur i språng de rusa fram på blodad plan!
Och Lange, Kihlström, Bremer, Bröijer, Nordensvan
och tusen än, säg, om de lärt att strida?
Nu, ändtligt lösta ur ett hopplöst tvång,
se de med tjusning ärans kransar viras:
lång var förnedringen, de burit, lång;
nu har för dem grytt upp en hedersdag en gång,
och med en bragd för sekler skall den firas.
Mod hade, som sagdt, den svensk-finska hären aldrig saknat, men först genom segern vid Siikajoki fick den hopp om framgång. Eldad deraf, tog den hvarje tillfälle i akt att visa huru öfverlägsen den var fienden. Länge dröjde det icke förrän Adlercreutz stod med 5,000 man vid Lappo, något öster om staden Vasa, der en strid uppstod som varade tretton timmar och aflopp med en ny seger för de svenska vapnen, tack
Källa: Internet Archive ·