Tillbaka Read Runeberg

Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

Originalsida 332
Originalsida 332
Originalsida 332
Originalsida 333
332–333

Sida 332

4. Sveaborg

332 ETT HUNDRA AR.

het. Det var maktpåliggande att utgrunda mannen. Tillfället att omedelbarligen öf ver lägga med honom iakttogs.

Under dessa sammankomster tyckte man sig finna, att han ogillade det politiska system, som följdes af hans regering, att han ansåg Sveaborg som en osäker besittning, att han framförallt var bekymrad om skärgårdsflottan, på hvilken han för icke länge sedan, i drabbningarne vid Viborg och Svensksund, kämpat med ära och hvilken en förderflig bomb nu lätt kunde förvandla i aska. Han kunde ej heller dölja en viss farhåga med hänseende till Sveriges förbund med England, hvars uppriktighet mot hvarje annan sjömakt de nyss inträffade tilldragelserna i Köi3enhamn gåfvo anledning att misstro. Som sjöman råkade han i förlägenhet, då han skulle försvara orörliga murar, och som menniska och husfader tycktes han plågas af de lidanden, hvilka ett stort antal för honom kära personer fingo vidkännas.. ''En kommendant

som öfverlägger har till hälften gifvit sig."

Så långt Suchtelen, som således icke medgifver, att Cronstedt låtit några oädlare skäl beveka sig att åt en hatad fiende öfverlemna en fästning, som han sjelf, Suchtelen nämligen, vid ett tillfälle ansåg såsom ointaglig. Vidare upplyser han i sin bok att ryssarne icke hade manskap nog att besätta fästningen, när den omsider kapitulerade, hvaremot de derifrån som fångar bortförda svenskarne och finnarne voro 7,500 man, ofiicerare inberäknade. Icke underligt således att både Cronstedts samtid och efterverld ansett att Sveaborg sprängdes med en "gyllene bomb," såsom någon yttrat.

Det var icke heller underligt att alla fosterländskt sinnade finnar så väl som svenskar intogos af ett outsläckligt hat till förrädaren. Hur finska soldater betraktade saken låter Rune-, berg oss förstå i sitt poem "Bröderna." En af de högre officerarne på Sveaborg var en Wadenstjerna, hvars pligt det kanske varit att ur Cronstedts hand rycka kommandot och försvara fästningen, då den senare uraktlåt det. Denne Wadenstjerna hade en broder, Johan. En mörk vinterafton åratal efter Sveaborgs fall kommer den förre till den senares gård i Finland för att begära tak öfver hufvudet och försoning. Men i den gamle patriotens bröst hade sorgen och

Källa: Internet Archive ·