Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

342 ETT HUNDRA AR,

års statsförfattning lofvade. Det var vid denna tid som folket började vakna upp till ett lifligare deltagande i sina egna^ vi mena statens angelägenheter, hittills och äfven långt derefter nästan uteslutande handhafda af adelsmännen. Hemligheten till denna stilla början af en med hvarje år växande fredlig folkrörelse var den makt, hvartill tidningspressen uppsteg. Lars Johan Hiertas Aftonblad blef den frisinta j)ressens stora vägbrytare. Dess föresätta mål var att visa folket, hur tomt och ändamålslöst det politiska lif var, som ändå skulle kallas konstitutionellt. Hur godtycklig var icke förvaltningen, hur rå lagstiftningen, hur hänsynslös rättskipningen! Detta företog sig Hierta att up^Dvisa i sin tidning, hvilken, enligt biskop Tegnérs ironiska yttrande, hade blifvit svenska folkets bibel. Hierta och hans Aftonblad upptogo och förfäktade reformer af alla möjliga slag. Folkuppfostringsväsendet var hans stora sak. För samvetsfriheten slog han kraftiga slag. Näringsfriheten, qvinnans rätt och pressens samt odlingen i allmänhet rönte hans lifliga uppmärksamhet så i den tidning, han ledde, som i riksdagen, der han talade och verkade. Uppmuntrade af detta exempel slogo snart andra pressens män in i samma riktning. Den senare genomförda representationsförändringen vardt i följd häraf för första gången föremål för grundlig dryftning. Härigenom bildades en stark allmän opinion för de nya idéer tiden hade tillfört landet och sålunda uppstod ett litet aktningsvärdt minoritetsparti, hvars lösen var framåtskridande.

Under dessa nya förhållanden skulle Karl Johan och hans rådgifvare sättas på prof. De frisintes bemödanden i riksdagen strandade emot den ännu allt för manstarka högern, som i tronen hade sitt Sveaborg eller Gibraltar. Men rörelsen slappades derför icke bland tidningsmännen och folket. Man hade ju icke väntat någon omedelbar seger. Så först, sedan skörda. Sådden var det fria ordet, som nu började gro och skjuta brodd i folkets hjertan och sinnen. Då vände sig regeringen emot pressen och började indraga de förhatliga tidningarne, som likväl, med ett och annat rabulistiskt undantag, vorosjelfva sansen och fogligheten, jemförda med våra dagars "liberala press." Aftonbladet till exempel beslagtogs och in-