Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

348 ETT HUNDRA AR.

lagstiftningen och fångvården. Väsentliga, i humanistisk riktning gående reformer följde derpå. För den redan före hans tronbe stigning på tal bragta representationsförändringen hade han deremot mindre sympati. Med anledning deraf vardt han 1848 något opopulär, då en ny fransk revolutionär svallvåg rullade öfver Europa och lät förnimma sig som en matt dyning äfven i norden. Det var på modet den tiden att hålla reformbanketter litet hvarstädes i de länder, der frisintheten hade kastat handsken åt ultrakonservatismen. En sådan bankett kom till stånd i Stockholm den adertonde Mars. Några hundra reformvänner hade mötts för att skåla och hålla tal. Men medan denna fredliga och anständiga demonstration pågick inom hus, började en annan mera våldsam utanför, der en pöbelhop hade samlats för att på sitt sätt gifva uttryck åt sin liberalism. Och detta skedde med att slå in fönsterna för de personer, som stodo konungen närmast i hans försigtiga X3olitik. Militären måste ut och skingra massan.

Höga vederbörande synas hafva tagit detta som en vink om nödvändigheten af mera tidsenlig lagstiftning i fråga om folkrättigheternas utsträckning, ity att förslag till ny riksdagsordning framlades vid påföljande riksdag. Men dervid stannade det också. Det tysk-danska kriget kom och drog hela nationens håg och tankar söderut till de kämxDande danska bröderna vid Fredericia och Dybböl. Schlesvig-Holstein ville slita sig från Danmark och hade i Preussen funnit en ovanligt hjelpsam vän. Under general Wrangels befäl hade de preussiska och schlesvig-holsteinska trupperna inryckt i Jylland. Flera bataljer utkämpades och ehuru danskarne slogos med mannamod, var det blott en tidsfråga när de skulle gå under. En mängd för den skandinaviska idéen lifvade unge svenskar och norrmän skyndade sig ner till Danmark och ställde sig under Dannebrogens veck, och den svenska regeringen förlade en här i Skåne, hvarifrån den senare beordrades till Schlesvig. Men till något aktivt deltagande i striden skredo icke dessa trupper. En not från Petersburg till Berlin och en dito från Stockholm till samma stad hade den verkan, att de preussiska soldaterna hemkallades, hvarefter det blef lätt för Danmark att tillsvidare behålla de två omtvistade provinserna.