Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

350 ETT HUNDRA AR.

d. V. s. i smått, utan göra en storindustri af aflPären ocli beskatta den rundligt, en åtgärd som, i förening med den senare af L. O. Smith åvägabragta tiodubbla reningsprocessen, lär med många procent hafva nedsatt den siffra, som betecknar dryckenskapen och dess offer.

Det var vid samma riksdag som de då oförnuftiga tullagarne undergingo en i hög grad nödvändig omgestaltning. Många af dessa lagar voro helt enkelt prohibitiva (förbjudande), medan många andra voro oskäligt höga, blott till folkets skada.

Ett annat för den inre utvecklingen vigtigt steg togs samtidigt, då beslutet fattades att anlägga jernvägar (Sveriges nuvarande telegraf system hade sett sin början året förut). På förslag af grefve Adolf Eugen von Eosen hade redan 1848 ett bolag bildats för byggandet af jernbana mellan Örebro och Hult. Nu vardt det stadgadt, att alla stambanor hädanefter skulle anläggas af staten, och samtidigt anslogs en summa af 750,000 kronor till påbörjandet af tvänne linier, den ena för att sammanbinda Stockholm och Göteborg, den andra Malmö och Vettern. Och till ledare af dessa företag utsågs öfverste Nils Ericson, broder till den allbekante John Ericson.

Det var under Oskars senaste regeringstid som krimkriget utbröt. Sverige hade genast afgifvit sin neutralitetsförklaring, men dess folk intresserade sig naturligtvis på det' lifligaste för händelsernas gång, och detta i all synnerhet som den engelska flottan kom upp i Östersjön för att bombardera Bomarsund och blockera de ryska hamnarne. Det var icke så fritt att den gamla tanken på Finlands återfående vid detta lag började hägra i vackra drömmar hos de mera ungdomlige. Men det blef ej heller mer, blifver aldrig annat. Finland är och förblifver förloradt. Den moderna statskonsten, som söker vetenskapliga gränser, skall aldrig tillåta att Östersjön ännu en gång göres till en svensk insjö. På andra sidan kunde gamla Svea sitta fullkomligt trygg under denna storm, hvars center var Krim. Kung Oskars neutralitetspolitik vardt af Frankrike och England godkänd och respekterad, så att icke en enda droppe svenskt blod behöfde gjutas i detta krig, hvilket, såsom vi på annat ställe nämt, föregafs gälla Rysslands