Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

362

ETT HUNDRA AR.

började då antaga ett li£ och ett omfång, som gjorde att den snart värd t dagens mest brännande. Det var den stora arbetarefrågan som nu började väcka till lif och verksamhet ett folklager, som varit mindre tillgängligt för de andra af handlade statsfrågorna. De i England, Belgien, Frankrike och isynnerhet Tyskland pågående striderna emellan arbetet och kapitalet hade icke kunnat gå Sverige förbi utan att med en fläkt blåsa eld i det antändliga virke, som fanns i en för blotta tillvaron kämjjande och lidande underklass. Och under den tvedrägt, som till följd häraf uppkom emellan de högre och lägre klasserna, var det ju gifvet att regeringen skulle utsättas för mycket klander, h vilket uteblifvit under andra förhållanden. Det ligger i den nya verldsrörelsens natur att, både direkt och indirekt, anfalla de monarkiska institutionerna, I de större länderna gör man det på det direkta sättet. Tysklands socialdemokrater till exempel hålla icke hemligt att de åsyfta fullkomligt nya stats- och samhällsformer, hvilket förutsätter tronens afskafPande. I Sverige, der rörelsen ännu befinner sig i sitt första matta skede, föras mindre höga och äfven mindre klart tolkade anspråk, men ändå tydliga nog att visa missnöje med de anordningar, som utgå ur regeringsinstitutionerna. Och huru skulle konungen under sådana förhållanden kunna gå oklandrad äfven om han, som Oskar ofta gjort, visat sig ega ett varmt hjerta för de betryckte.

Ett annat utmärkande drag i Oskars regering är den starka spänningen emellan Sverige och Norge, eller rättare, emellan Sveriges regering och Norges storting. Som vi sett, är detta unionsgräl lika gammalt som unionen, om ej äldre, emedan det kan sägas datera sig ifrån det der före unionsaktens antagande hållna Eidsvoldsmötet, då det norsk-norska partiets höfdingar svuro att vidblifva den norska sjelfständighetsförklaringen så länge som Dovrefjellet stod orubbadt. Väl för Norges talrika vensterparti ingen öppet uttalad söndringspolitik i skölden, men det kan ändå ej förnekas att det hyser ett illa doldt förakt, så att säga, för unionsanordningen, den det helst ville se upphäfd. Vare nu dermed huru som helst, historiskt är, att konung Oskar haft mer än en obehaglig tvist med "Brödrerne hinsiden f jellet." Året efter sin tronbe-