Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

366 ETT HUNDRA AR.

saslägtens fall ocli upprätta en ny dynasti, lika lycklip:t gick det att rädda landet ur den öfverliängande faran att förgås i en svallvåg af ryska kossacker. En del af det svenska väldet rycktes visserligen bort, men det måste ha legat i nationens bestämmelse att så skulle ske. När man utbreder kartan öfver norra Europa och då ser, hvilket helt naturen gjort af Ryssland och Finland, och när man sedan slår upp historien och der läser om den ryska politik som genom sekler sträfvat efter Ostersjöhamnarna och när man slutligen sjelf iakttager hur de ryska horderna lägga det ena asiatiska området efter det andra under czarernas spira, hvad är det då värdt att tänka, det Finland i längden kunnat behållas. Sveaborg föll genom svenskt förräderi 1809, men det skulle ändock förr eller senare hafva fallit, ty den ryska eröfringens våg slog för starkt emot dess murar. Ju förr en nödvändig amputation sker, desto bättre. Norges förening med Sverige skulle utgöra ersättningen. Och var det icke en lycka i olyckan att svenskarne så betraktade saken medan sorgen och svedan varade? Nu hafva de för länge sedan lärt sig inse, att ersättningen var ingen. Men de hafva i^å samma gång kommit till den fulla öfvertygelsen att de kunna, under fredens och himlens hägn, såsom ett folk lefva lika lyckliga utan både Finland och Norge. De hafva lärt sig att vida gränser och stor folknumerär icke utgöra några nödvändiga vilkor för nationell sällhet, utan att det endast är inre ekonomiskt välstånd och andlig odling som betingar frid och lycka.

För fosterlandsvännen, han må nu bygga och bo på Sveriges egen jord eller vistas vester om hafvet, är det också fägnande att veta, att vårt tidehvarf i dessa afseenden, vi mena den materiella och andliga odlingen, varit den stadiga och oaf brutna utvecklingens. Det är ej blott ett, det är flera jättesteg som det svenska näringsväsendet tagit på dessa årtionden. Statens faderliga beskydd öfver de olika yrkena höll all verksamhet inom tvungna skrankor. Når dessa skr ankor föllo, började krafterna vidgas och försöka sig i fri täflan på nya fält. Det gamla skråväsendet — en lemning från äldre mörkare tider — fortlefde långt in i detta århundrade på svensk botten. Under dess välde kröpo ej ens handtver-