Sida 400
13. Kyrkan och religionen
400 ETT HUNDRA AK.
Fosterlandsstiftelsens verk. Denna stiftelse, som består af mera kristligt nitiske statskyrkojDrester ocli lekmän, har till särskild uppgift att väcka massorna till andligt lif, i ocli livarför för saken intresserade personer vandra omkring i orterna och predika på fri hand samt utdela andliga skrifter. I spetsen för denna rörelse och såsom dess förnämste upphofsman stod på sin tid C. O. Kosenius med sin tidskrift Pietisten.
En på sitt sätt betydelsefullare rörelse blef den Waldenströmska, som började 1871. Från början identisk med "fosterlandsstiftelsen'", vardt den snart, på grund af skiljaktigheter i lära, sjelfständig, ehuru icke desto mindre statskyrklig i den mening att den icke öfvergifvit moderkyrkan. Waldenströmianerna äro nu i antal 70,000 och ega 700 församlingar samt 100,000 söndagsskolbarn. Metodisternas styrka är för närvarande: medlemsantal 16,000, församlingar något öfver 100. Manstarkare äro baptisterna, som ega 300 församlingar med 30,000 medlemmar samt ett eget i Stockholm förlagdt läroverk för utbildande af predikanter.
Utom dessa på s. k. ortodox grund hvilande religiösa rörelser, de der i doktrinärt hänseende och allmän lifsåskådning stå den gamla lutherska läran nära nog, finnas andra mindre bemärkta andliga strömsättningar, hvilka likväl så småningom vinnja ny mark. Dit hör den svedenborgianska. som visserligen icke ledt till bildandet af mer än ett par församlingar, men som dock under denna den andliga renässansens tid berört många sinnen inom olika läger. Ett stort hinder eller åtminstone obehag för den frikyrkliga rörelsen i Sverige är, att man såsom baptist, metodist eller hvad som helst måste skatta åt statskyrkans underhåll, precis som dess egna medlemmar.
På grund af dessa frireligiösa rörelser, hvilka utgjort lika många förklarade fiender till samvetstvånget och den andliga likgiltigheten, har staten tid efter annan funnit sig tvungen att förändra kyrkans författning. Är 1862 skildes en mängd icke kyrkliga ärenden från sockenstämman och hänvisades till kyrkostämman, och året derpå erhöll kyrkan i förordningen om kyrkomöten en egen synodal-representation, genom
Källa: Internet Archive ·