Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

402 ETT HUNDRA AR.

livilken hon kan både tala och besluta i vissa saker, som röra hennes egna intressen.

I korthet: vårt tidehvarf har visat sig storsint emot religionens sak i gamla Sverige. De reformer på detta område, de senaste årtiondena bevittnat, äro genonigfii^ande i många afseenden och af hög vigt för lifvet i allmänhet: sedlig odling och intellektuell höjning. Det börjar blifva mera olja i fromhetens lampa, ty den både lyser och värmer. De gamla formenia brista, nya bildas och i dessa gjutas nytt lif. Men mycket återstår att göra.

Och detta blir den nya folkskolans uppgift, liksom det ock är denna, vi ega att tacka för en stor del af livad som redan gjorts. Den gamla folkskolan, som "lefde och verkade" upp till 1842, var icke värd sitt namn. Att skrifva och läsa skrifvet var för många af lärarne den tiden något alldeles främmande. Man antog till undervisare sådana, som icke dugde till något annat, såsom afskedade soldater, gamla kuskar, sjömän och orkeslösa betjenter. Men med 1842 års folkskolestadga kom, som sagts, en ny tid för folkbildningen. Enligt densamma skall det finnas minst en, helst två skolor i hvarje socken, förestådda af skickliga lärare, samt ett lärareseminarium i hvarje stift. Under årens lopp har detta folk, skoleväsen utvecklats i flera riktningar. A ena sidan har tillkommit småskolor, i hvilka barnen beredas för den egentliga folkskolan, samt, å den andra, högre folkskolor, hvarifrån ungdomen nu utgår med ett verkligt aktningsvärdt kunskapsmått. Sveriges folkundervisning anses som den bästa i Europa. Och något större löfte än detta för sin framtid behöfver icke vårt fosterland begära.