Sida 412
1. Hispaniola
412 ETT HUNDRA AR.
När icke modet och styrkan lijelpte, tillgrepo fransmännen listen och lögnen.
De inbjödo Toussaint till ett fredligt möte, lofvande honom allt nödigt skydd och fritt tillfälle att återvända. Han hade dock ej förr satt sin fot inom rmnmet, innan de franska officerarne drogo sina svärd och förklarade honom vara fånge. Kort derpå fördes han ombord på ett af skeppen och skickades till Frankrike. I Paris kastades han i ett fängelse, dit Napoleon då sände en af sina sekreterare för att fråga, om han hade begraft några stora skatter i Hayti. "Unge man," svarade Toussaint, "jag har förlorat stora skatter på Hayti, men icke sådana som din herre söker." Derefter förpassades han till ett hemskt fängelse på den schweitziska gränsen, der Napoleon tillät honom svälta ihjäl.
Ett årtionde senare, då Napoleon sjelf satt som fånge på St. Helena, tillegnade honom Byron ett ode. Månne den store skalden hade Hayti-händelsen i tankarna, när han då skref följande verser, af oss fritt återgifna:
Spanjoren, som af blod fått nog,
i ärans frusna zon,
ett radband för en krona tog,
en munkcell för en tron.
Att räkna bandets perlor väl
och tala lärdt om menskans själ,
var höjden af reson.
Dock bättre om han aldrig sett
ett kloster eller kabinett.
Men du — ifrån din snikna hand ' nu viggen vridits — du
för länge tärts af maktens brand,
tänd af din svaghet. Nu,
ett ondt geni, som visst du är,
du ne"r till efterverlden bär
den tanken, rättvis ju,
att solen imder färden sin
ej sett en skuld så stor som din.
Napoleon, som i sin fångenskap på St. Helena fick allt, hvad som för komfort och äfven elegans behöfdes, knorrade och knotade ändå ständigt öfver behandlingen. Hvari låg då
Källa: Internet Archive ·