Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

454 ETT HUNDRA AR.

födde den andra. Men Watts uppfinning var bestämd att utföra ett högre värf; den skulle föra nationerna närmare hvarandra ocli blifva början till ett stort förbrödringsarbete. Lokomotivet och ångbåten skulle blifva ångans fosterbarn, så att säga. Med George Stephenson kom det ena, med Kobert Fulton det andra. Stephensons första lokomotiv visade sig 1814, och ehuru det väckte ofantlig upjpmärksamhet förmådde det dock icke "göra" mer än fyra engelska mil i timmen, hvaremot våra dagars ånghästar springa ända till 125 mil på samma tid. Ångbåtarne, i sanning snabba nog, då de tillryggalägga afståndet mellan Amerika och Europa på omkring fem dagar, ha emellertid icke gjort lika stora framsteg som lokomotivet. Fultons "Savannah" (den första ångare som öfverfor Atlanten) gjorde resan mellan de båda verldsdelarne på tjugutvå dygn. Detta var 1818, således för endast 75 år sedan, och nu se vi alla haf och floder hvimlande af ångfartyg, små och stora, från den lilla lustbåten, som lik en svala ilar emellan gröna stränder, till det väldiga jernskeppet, ur hvars gluggar jättekanoner hota oss med sina mordiska blickar.

Med ånga utföres nu nästan allting. I storstädernas hus gå vi upp och ned mellan våningarna medelst ångkraft. Med ånga kokas maten och värmes rummen. Med ångplogen plöjas de jemna slätterna och med ångmaskiner mejas de.

Genom alla dessa tusenfaldiga uppfinningar, hvilka gifvit åt tidehvarfvet namnet ångans, %afva en mängd nya industrier uppstått, som befordrat ekonomiskt välstånd i samhällena. Men af nästan större betydelse i kulturhistoriskt afseende har ångkraften varit såsom det band, hvarmed de olika folken sammanförts "i anda och sanning". Det var under seklets tidigaste skede någonting ovanligt att man företog en längre resa, än man kunde fullborda till fots. Den stora mängden af menniskor lefde och dogo på samma fläck, der de först sett dagen. Den vida verlden utanför hembygdens gränser var och förblef ett okändt land, och menniskorna der oförstådda främlingar, dem man så gerna ville betrakta som fiender. Man lärde knappt känna sina närmaste gran-